Balsa(m) för själen...

[Bosse Jansson]

Själv har jag ett solitt minne av när pappa en gång skulle hjälpa mig med en Getingen.

Douglas,
Jag har själv ett väl inetsat minne av just en Getingen-incident.
Med en "Biet" och en "Vespus" bakom mig, var jag kanske inte en fullständig "rookie" på linflyg, men inte heller något flygaress, och jag var inte särskilt gammal. Entusiasmen var en starkt drivande faktor, och jag ville förfärligt gärna testa min nybyggda, svartmålade Geting med en rödtoppad Webra Record i nosen.

Dessvärre hade jag ingen medhjälpare inom synhåll, men det ordnar sig, tänkte jag när jag stegade iväg till en närbelägen fotbollsplan med Geting, lina, handtag och bränsleflaska under armen.
Och visst dök det upp medhjälpare, dessvärre i form av några småkillar, nästan i "koltåldern", som naturligtvis var mycket nyfikna....
Den ena av dem utsågs hastigt till det ärofyllda uppdraget som "launcher", med instruktionen "håll modellen, och släpp iväg den när jag gör tecken".
Det skulle visa sig att den instruktionen brast på flera punkter, bl.a. på grund av avsaknaden av en praktisk demonstration, samt litet briefing angånde linors sträckning, osv....

Motorn startades (ååh vad lättstartad och snäll denna Webra var), och jag lämnade modellen till min tillförordnade launcher, sprang ut till handtaget....och gjorde tecken till start.
Den lilla Getingen stack iväg som ett spjut längs marken, men tyvärr i en aning fel riktning, så att linorna aldrig spändes riktigt, och jag lyckades inte få dem tillräckligt spända för att reda upp situationen.....men modellen lyfte och steg en bit, fullständigt okontrollerad, gjorde en halvroll in mot cirkelns mitt (som man i journalfilmerna ser störtbombare från ww2 göra), och dök i full fart rakt ned mot just den där upptrampade, hårda delen av fotbollsplanen alldeles invid målburen....!

Allt i småbitar förstås.....men det värsta var att motorn inte längre gick att starta efter detta äventyr...
Vid demontering visade sig att en spricka uppstått i vevaxeln, just vid insugshålet. Senare har jag fått lära mig att detta var en svag punkt på just denna Webra-modell. Inköp av en reservdel saknade ekonomiska förutsättningar just då, och motorn blev liggande, och mig veterligt försvann den senare på något sätt, troligen vid en flytt....

/Bosse

[Henry Cow]

.


Jaha... Ritningen på Keil Kraft Competitor har jag fått kopierad, blev ok, får se om jag själv måste kopiera om vissa delar...







Jag har fått materiallagret påfyllt...






Så då är det väl bara att resa sig ur soffan och börja vässa morakniven...

[Henry Cow]

Fast jag kom inte ur soffan...

Senaste numret av Babes and Balsa Magazine damp ner på hallgolvet... Men i morgon ska jag börja skära...

[reparatörn]

Beträffande RCM från 1973.....alla tre tösera på omslaget var vid den tidpunkten anställda hos företaget World Engines Inc i Cincinnati, Ohio. RCM tryckte 1973 (och tror jag även del av 1974) ett flertal konstruktionsartiklar om att bygga en egen World Engines radio. Designen som sådan var väl OK, men att "bara ta" byggsatsens komponenter precis som de var och löda på plats......var nog en chansning som heter duga. Kondensatorer och transistorer borde nog nagelfaras lite extra. Man KUNDE ha tur, ja. Men sannolikheten att tveksamma komponenter kunde förekomma var nog större än många kunde tro.

Douglas

[Bosse Jansson]

Kondensatorer och transistorer borde nog nagelfaras lite extra

Det vore förmätet att kalla mig elektronikexpert, men en sak som under åren fått stadigt fotfäste i min ackumulerade livserfarenhet, är att kondensatorer är lömska tingestar, eftersom de genomlever en livscykel, som tickar även när de inte arbetar.....de är ständigt utsatta för tidens tand, och oavsett om de används eller inte, går de mot ett oundvikligt åldrande, och död....

"Oanvänd" är m.a.o. ett trubbigt försäljningsargument när det handlar om äldre elektronisk utrustning....besvikelsen kan vänta runt hörnet....



/Bosse

.

[reparatörn]

Just det. "Helt oanvänd" eller "ny i kartong" betyder ingenting när det gäller funktionen. Lika värdelöst som "fungerade sista gången jag använde den".

[reparatörn]

Bosse,

Jag säger inte emot, utan ger Dig rätt till minimum 100%. Kondingar åldras hela tiden, spelar ingen roll om de används eller inte. Oanvända som inte används åldras de också. Från den stund kondingen har tillverkats, börjar den åldras. Alla gör det, även "sega gubbar" av typen silver mica. Med det sagt, så har jag ingen uppfattning om hur man tar sig runt det, annat än att vid behov ersätta "döingen" med en ny kondensator.

[Henry Cow]

Bygget av Keil Krafts Competitor går sådär, att enbart ha en ritning från 1946 fylld med hieroglyfer, och måttenheter som sist användes på hjulångare i seklets början, gör det hela intressant...

Här har jag skurit ut vingspetsar ur ett flak, ritningen visar att man ska bygga upp dom av flera separata delar, vem har tid med sånt...






Träbiten som blev över använde jag som mall till spryglar, att bara ha 1 utskuren sprygel som mall blir för plottrigt för mig, lättare att en rejäl plankbit att hålla i istället.






Genom att låta ljuset falla i rätt vinkel kan man tro att dom blev bra...






Efter det här inser jag att näst efter upptäckten av vaccinet, så är laserskurna delar det största som hänt mänskligheten.

[Henry Cow]

Vem i helsefyr bryr sig om vilka kondensatorer som sitter i mackapärerna på omslaget ?

Frågan är vad cheyerna heter, är dom gifta, och gillar dom friflyg?

[Bosse Jansson]

RCM May 1976, ovan: Så extremt 70-tal...! Modellen (modellflygplanet alltså..) är dekorerad med ett mönster som jag uppfattar som oerhört tidstypiskt....
Fanns det inte någon dammsugare (?) med ett liknande mönster på höljet...?....och någon vaxduk....?


Din Competitor ser ut att framskrida helt ok. Ja, första scratchbygget från en "vintage" ritning ÄR ett mandomsprov....! Man är själv ansvarig för passformen på bitarna, och sådana här gamla ritningar, gjorda med tusch och dragstift, KAN innehålla fel, som man får upptäcka genom ett ständigt kollande, med slipkloss och hökblick i god synk.
Belöningen kommer i form av en magnifik modell som man "gjort själv".....men den "riktiga" belöningen upptäcker man vid nästa scratchbygge, som då blir en "piece o' cake" pga alla tricks man lärt sig under resan.....och det fortsätter...

Men jodå, laserskärning är onekligen ett tekniskt framsteg, men då är man begränsad till modeller som någon gjort sig besväret att "cadda". Dock ökar antalet tillgängliga modeller, så det är antagligen här som framtiden ligger.....
Men, vem bryr sig om framtiden, när "the dark days" har så mycket spännande att erbjuda...? (och då menar jag varken digerdöden eller häxprocesserna)


Här är några av scratchbyggarens närmaste bundsförvanter:



Ovan visade redskap känns för mig som tidlösa och universella.
Tysta, trådlösa, analoga, och de jobbar inte fortare än jag själv.....
Att däremot hemfalla till bruk av fisklim, vaxpapper och slöa rakblad, tycker jag vore att tänja på förnuftets gränser....

--------------------------------------


Och här har vi ytterligare en "dam med flygfarkost", modell litet äldre......

[Henry Cow]

RCM May 1976, ovan: Så extremt 70-tal...! Modellen (modellflygplanet alltså..) är dekorerad med ett mönster som jag uppfattar som oerhört tidstypiskt....
Fanns det inte någon dammsugare (?) med ett liknande mönster på höljet...?....och någon vaxduk....?


Din Competitor ser ut att framskrida helt ok. Ja, första scratchbygget från en "vintage" ritning ÄR ett mandomsprov....! Man är själv ansvarig för passformen på bitarna, och sådana här gamla ritningar, gjorda med tusch och dragstift, KAN innehålla fel, som man får upptäcka genom ett ständigt kollande, med slipkloss och hökblick i god synk.
Belöningen kommer i form av en magnifik modell som man "gjort själv".....men den "riktiga" belöningen upptäcker man vid nästa scratchbygge, som då blir en "piece o' cake" pga alla tricks man lärt sig under resan.....och det fortsätter...

Men jodå, laserskärning är onekligen ett tekniskt framsteg, men då är man begränsad till modeller som någon gjort sig besväret att "cadda". Dock ökar antalet tillgängliga modeller, så det är antagligen här som framtiden ligger.....
Men, vem bryr sig om framtiden, när "the dark days" har så mycket spännande att erbjuda...?

Progress is fine, but it´s gone on for too long


Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan under byggandet, och jag har bara börjat...

Jag ett litet antal modellverktyg som räcker för mig, det är inte verktyg som saknas utan erfarenhet.

Återkommer med bilder (ej närbilder...) på bygget när nått finns att visa.

[Henry Cow]

Resterande spryglar skars ur på fri hand, klart pillrigt med dom små spryglarna, ännu har ingen gått av, men mycket återstår av bygget...









Provmontering, delarna passar, dock finns förbättringspotential...

[Henry Cow]

Fanns det inte någon dammsugare (?) med ett liknande mönster på höljet...?

Vet inte, men cheyer och dammsugare är ju mer upphetsande än cheyer i läder...

[reparatörn]

En alldeles underbart kvinnofientlig dammsugarannons från 50-talet som jag såg på nätet (minns inte var), visade en hysteriskt lycklig amerikansk hemmafru som just erhållit sin nya julklapp.......en dammsugare. Undrar hur denna annons gick hem egentligen. En del män kan ju ha varit korkade nog att svälja budskapet. Och jag tror inte att de gjorde om misstaget, men osvuret är bäst.

Douglas

[Bosse Jansson]

Ok...vi tar en kort paus från balsan, och spinner vidare på ämnet dammsugare för ännu ett ögonblick.

Uppenbarligen har det funnits "dammsugare för pojkar" också....vad sägs om dessa....?





Och denna monstruösa pjäs drogs av en häst, runt huset, medan slangen stacks in genom fönstren......


--------------------------------------------------------------------------------------------------





.

[Henry Cow]

Jag ser inget fel i att ge en ny dammsugare i julklapp till sin fru, hon borde vara tacksam.

Fö tycker jag att äldre annonser var mer informativa och korrekta.