För att ha något att knåpa med under vintern började jag i augusti fundera över en egen konstruktion att ha klar till våren. Jag följer en beräkningsmall som är allmängiltig för ett monoplan med motor fram och stabbe och roder bak. Storleken har ingen betydelse, mallen fungerar för alla storlekar. Jag har tidigare gjort två egenbyggen, den första med spv 3,5 m, fyrcylindrig motor på 220 ccm och 25 kg vikt. Den andra en lågvingad med infällbart och lite Mustang-stuk, motor DLE 55. Bägge flög exakt som beräknat, bara ett par snäpp höjdroder första flygningen. Så beräkningsmallen fungerar bra.
Storlek?
Jag har en liten OS .55 motor liggande, det får bli en modell till den. Jag tror att vikten blir omkr 3,2-3,5 kg och vingbelastningen bör vara omkr 70-75 g/dm², vilket ger mig hur stor vingen bör vara. Jag skissar en avsmalnande vinge på 22 dm² och spännvidd omkr 1650 mm. Det låter lite mycket för en så liten motor, kanske får ändra det senare.
Belastningen g/dm² kan inte användas i jämförelse mellan olika stora plan. Min stora 3,5 m hade 145 g/dm² och den seglade bra. Yta ökar med kvadraten medan volym/vikt ökar med kubiken. Det är dumt att använda det som jämförelsetal, det är en gammal ovana som sitter fast.
(På tal om ovanor, de flesta återförsäljare anger servons vridmoment som t.ex. 3,4 kg dragkraft. För det första är kg inte en kraft utan en vikt, för det andra måste man ange på vilket avstånd från vridaxeln man får kraften 3,4 kp. Om servot ger 3,4 kp på en cm avstånd så ger den bara 1,1 kp på 3 cm avstånd. En del kan t.o.m. skriva 3,4 kg/cm. Hårresande, ju längre ut på servoarmen desto större vikt! Om ingen inom modellflyg vill använda newton som kraft så går det ju bra att använda kp. Alltså, servot har vridmomentet 3,4 kpcm, inget annat!)
Flygplanstyp?
Den skall vara mittvingad med symmetrisk profil så den kan flygas inverterat, inget 3D utan mjuka, stora figurer lite som F3A. Det betyder relativt lång kropp. Jag vill ha ljuddämparen rakt ned, det betyder att cylindern riktas snett nedåt. För mig är det viktigt att motorn inte monteras inverterad så att glödstiftet kommer längst ned och blir dränkt. Ljuddämparen skall gå i en halv kanal under buken, vilket innebär att motorn inte kan vinklas åt höger utan lite sidoroder kommer att behövas för att hålla kurs rakt fram. Jag skall placera tanken så att översidan är i höjd med förgasaren, bränsle skall inte rinna in i förgasaren när planet står parkerat med full tank.
Förutom en motor så har jag liggande i lådorna också landn-ställ av kolfiber, tank, servon och en färdig sittbrunnskåpa köpt från MBS RC Models. Konstruktionen får anpassas till detta.
Vinge.
Hel vinge eller tvådelad? Jag väger för och emot och väljer att ha en hel vinge, den blir inte större än att den går in i min Passat.
Vingen är ju det viktigaste på planet, det är vingen man flyger med. Jag söker efter en NACA-profil och väljer en symmetrisk profil vars egenskap är lågt motstånd i luften. Vingtjockleken är endast 5 %. Jag ritar in 9 st spryglar i skissen på en vinghalva och plottar ut alla på ett mm-rutat papper och klipper ut. Jag ritar in ett skevroder som går från sprygel nr 4 till nr 9 i spetsen. Så ritar jag in ett servo mellan nr 4 och nr 5. Jag kollar höjden på mitt Savöx-servo och höjden i vingen. Det blir ganska tight men bör gå, enklare med ett stående servo än med ett liggande.
Jag har ingen CAD utan lägger en bit tapet med baksidan upp på bänken och ritar i yttre konturer i skala 1:1 och fyller i med spryglar och spant och längsgående lister och annat väsentligt, alltså en väldigt enkel ritning, resten får komma allt efter bygget fortskrider.
Jag kommer att bygga i balsa, så jag tänker igenom ungefär vad jag behöver och beställer från MBS i Herrljunga, de har mycket byggmaterial. Jag kommer att täcka vingen med 1,5 mm balsaflak och kanske lägga 25 g glasfiberväv på om det känns klent. På samma sätt gör jag kroppen.
För kommande beräkningar behöver jag medelkordan, så jag ritar vingen i skala enl bild, förlänger spetsen och roten som visat och drar en linje från förlängningarna, och där den linjen skär mittlinjen får jag punkten genom vilken medelkordan går.
Förhållandet spännvidd/bredd bör vara ungefär 5 -6. Den vinge jag skissat har förhållandet 1630/310 = 5,25.
Förhållandet vingspets/vingrot är 0,63. Om förhållandet är mindre än ungefär 0,4 så stallar vingspetsen före vingroten, vilket man absolut skall undvika. Eftersom planet emellanåt skall flyga inverterat så skall vingen inte skränkas.
Varför gör man en vinge avsmalnande? Varför inte likformad så det blir mer bärande vingyta och enklare att göra? Det matematiskt mest ideala för att få hela vingen att arbeta lika hårt och inte ha någon dödvikt är ellipsformad vinge, som Spifire. Men det finns några grava nackdelar med en sådan vinge. En uppenbar nackdel är att det är komplicerat och dyrt att göra en ellipsformad vinge. En annan nackdel är att bärkraften är lika stor längs hela vingen, vilket betyder att när vingen stallar så stålar den samtidigt längs hela vingen – det blir en brutal vikning över den stallade vinghalvan. En lagom avsmalnande vinge stallar först i vingroten, där lyftkraften är störst, och sist i vingspetsen, där lyftkraften är minst, så att skevrodren fungerar tills hela vingen är stallad. Då blir det en mjuk stall som man hinner parera om man vill.
En avsmalnande vinge utnyttjar den ellipsformade vingens grundidé men har inte nackdelarna. En nybörjarmodell har oftast en likformad vinge för det är enklare och billigare tillverkning och den går långsamt, så det gör inte så mycket om vingen har lite onödig vikt. Men efter den första nybörjarmodellen vill man ha en modell som går lite fortare och som kan flyga inverterat, och då vill man inte flyga omkring med onödig vikt i vingen, och då är det dags för en avsmalnande vinge.
När man hämtar en vingprofil från NACA så får man också en graf över lyftkraften. Den grafen gäller en vingprofil, motsvarande en enda sprygel, den gäller INTE för en vinge. Och varför inte? När NACA tar fram en vinge med en viss profil för att mäta den i en vindtunnel så gör de en vinge med samma profil och storlek hela vägen, och sedan spänner de in den vingen mellan två väggar i vindtunneln. Då blir lyftkraften lika längs hela vingen. Men en vinge på ett plan är ju monterad med en ände i planet och har den andra änden fri i luften, och för en sådan verklig vinge går lyftkraften från max lyftkraft vid vingroten till noll lyftkraft i yttersta vingspetsen. Lyftkraften minskar elliptiskt från vingrot till vingspets. NACA´s graf för en vingprofil gäller alltså inte för en vinge med den profilen. Tänk på det!
Jag gör en vinghalva i taget. Lägger spryglarna, gjorda av 3 mm lättplywood, i ett paket och borrar två hål genom paketet och trär spryglarna på två stålstänger med 95 mm mellanrum, lägger stålstängerna på exakt lika höga klossar, då får jag vingen exakt rak. Limmar fast längsgående ribbor, ordnar för servo och skevroder och plankar vingen med 1,5 mm balsaflak.
Plankningen görs med en smal springa mellan vinge och skevroder, men allt byggs som en hel vinge och senare sågas skevrodren ut. På så sätt får jag rätt form på skevrodren som en del av vingen. Jag brukar alltid använda pinngångjärn, så hål har samborrats genom de ribbor som skall bli gångled. När skevrodren har sågats ut kommer de att passa perfekt.
Ribbor, som måste vara styva, som till gånglederna, gör jag genom att limma ihop ett lämpligt antal balsaflaksremsor med kolfiber emellan, och pressar ihop dem väldigt hårt med skruvtvingar. Lätt och styvt. Inne i kroppen har jag två balkar som går från brandväggen till efter vingen, de balkarna skall fördela krafterna från motorn, landn-stället och vingen. Dessa balkar är också limmade balsaremsor men med glasfiber emellan. Jag skall ha mottagaren emellan dem och kanske fästa antennerna i dessa balkar, och då vill jag inte ha kolfiber i som skärmar radiovågor.
Storlek?
Jag har en liten OS .55 motor liggande, det får bli en modell till den. Jag tror att vikten blir omkr 3,2-3,5 kg och vingbelastningen bör vara omkr 70-75 g/dm², vilket ger mig hur stor vingen bör vara. Jag skissar en avsmalnande vinge på 22 dm² och spännvidd omkr 1650 mm. Det låter lite mycket för en så liten motor, kanske får ändra det senare.
Belastningen g/dm² kan inte användas i jämförelse mellan olika stora plan. Min stora 3,5 m hade 145 g/dm² och den seglade bra. Yta ökar med kvadraten medan volym/vikt ökar med kubiken. Det är dumt att använda det som jämförelsetal, det är en gammal ovana som sitter fast.
(På tal om ovanor, de flesta återförsäljare anger servons vridmoment som t.ex. 3,4 kg dragkraft. För det första är kg inte en kraft utan en vikt, för det andra måste man ange på vilket avstånd från vridaxeln man får kraften 3,4 kp. Om servot ger 3,4 kp på en cm avstånd så ger den bara 1,1 kp på 3 cm avstånd. En del kan t.o.m. skriva 3,4 kg/cm. Hårresande, ju längre ut på servoarmen desto större vikt! Om ingen inom modellflyg vill använda newton som kraft så går det ju bra att använda kp. Alltså, servot har vridmomentet 3,4 kpcm, inget annat!)
Flygplanstyp?
Den skall vara mittvingad med symmetrisk profil så den kan flygas inverterat, inget 3D utan mjuka, stora figurer lite som F3A. Det betyder relativt lång kropp. Jag vill ha ljuddämparen rakt ned, det betyder att cylindern riktas snett nedåt. För mig är det viktigt att motorn inte monteras inverterad så att glödstiftet kommer längst ned och blir dränkt. Ljuddämparen skall gå i en halv kanal under buken, vilket innebär att motorn inte kan vinklas åt höger utan lite sidoroder kommer att behövas för att hålla kurs rakt fram. Jag skall placera tanken så att översidan är i höjd med förgasaren, bränsle skall inte rinna in i förgasaren när planet står parkerat med full tank.
Förutom en motor så har jag liggande i lådorna också landn-ställ av kolfiber, tank, servon och en färdig sittbrunnskåpa köpt från MBS RC Models. Konstruktionen får anpassas till detta.
Vinge.
Hel vinge eller tvådelad? Jag väger för och emot och väljer att ha en hel vinge, den blir inte större än att den går in i min Passat.
Vingen är ju det viktigaste på planet, det är vingen man flyger med. Jag söker efter en NACA-profil och väljer en symmetrisk profil vars egenskap är lågt motstånd i luften. Vingtjockleken är endast 5 %. Jag ritar in 9 st spryglar i skissen på en vinghalva och plottar ut alla på ett mm-rutat papper och klipper ut. Jag ritar in ett skevroder som går från sprygel nr 4 till nr 9 i spetsen. Så ritar jag in ett servo mellan nr 4 och nr 5. Jag kollar höjden på mitt Savöx-servo och höjden i vingen. Det blir ganska tight men bör gå, enklare med ett stående servo än med ett liggande.
Jag har ingen CAD utan lägger en bit tapet med baksidan upp på bänken och ritar i yttre konturer i skala 1:1 och fyller i med spryglar och spant och längsgående lister och annat väsentligt, alltså en väldigt enkel ritning, resten får komma allt efter bygget fortskrider.
Jag kommer att bygga i balsa, så jag tänker igenom ungefär vad jag behöver och beställer från MBS i Herrljunga, de har mycket byggmaterial. Jag kommer att täcka vingen med 1,5 mm balsaflak och kanske lägga 25 g glasfiberväv på om det känns klent. På samma sätt gör jag kroppen.
För kommande beräkningar behöver jag medelkordan, så jag ritar vingen i skala enl bild, förlänger spetsen och roten som visat och drar en linje från förlängningarna, och där den linjen skär mittlinjen får jag punkten genom vilken medelkordan går.
Förhållandet spännvidd/bredd bör vara ungefär 5 -6. Den vinge jag skissat har förhållandet 1630/310 = 5,25.
Förhållandet vingspets/vingrot är 0,63. Om förhållandet är mindre än ungefär 0,4 så stallar vingspetsen före vingroten, vilket man absolut skall undvika. Eftersom planet emellanåt skall flyga inverterat så skall vingen inte skränkas.
Varför gör man en vinge avsmalnande? Varför inte likformad så det blir mer bärande vingyta och enklare att göra? Det matematiskt mest ideala för att få hela vingen att arbeta lika hårt och inte ha någon dödvikt är ellipsformad vinge, som Spifire. Men det finns några grava nackdelar med en sådan vinge. En uppenbar nackdel är att det är komplicerat och dyrt att göra en ellipsformad vinge. En annan nackdel är att bärkraften är lika stor längs hela vingen, vilket betyder att när vingen stallar så stålar den samtidigt längs hela vingen – det blir en brutal vikning över den stallade vinghalvan. En lagom avsmalnande vinge stallar först i vingroten, där lyftkraften är störst, och sist i vingspetsen, där lyftkraften är minst, så att skevrodren fungerar tills hela vingen är stallad. Då blir det en mjuk stall som man hinner parera om man vill.
En avsmalnande vinge utnyttjar den ellipsformade vingens grundidé men har inte nackdelarna. En nybörjarmodell har oftast en likformad vinge för det är enklare och billigare tillverkning och den går långsamt, så det gör inte så mycket om vingen har lite onödig vikt. Men efter den första nybörjarmodellen vill man ha en modell som går lite fortare och som kan flyga inverterat, och då vill man inte flyga omkring med onödig vikt i vingen, och då är det dags för en avsmalnande vinge.
När man hämtar en vingprofil från NACA så får man också en graf över lyftkraften. Den grafen gäller en vingprofil, motsvarande en enda sprygel, den gäller INTE för en vinge. Och varför inte? När NACA tar fram en vinge med en viss profil för att mäta den i en vindtunnel så gör de en vinge med samma profil och storlek hela vägen, och sedan spänner de in den vingen mellan två väggar i vindtunneln. Då blir lyftkraften lika längs hela vingen. Men en vinge på ett plan är ju monterad med en ände i planet och har den andra änden fri i luften, och för en sådan verklig vinge går lyftkraften från max lyftkraft vid vingroten till noll lyftkraft i yttersta vingspetsen. Lyftkraften minskar elliptiskt från vingrot till vingspets. NACA´s graf för en vingprofil gäller alltså inte för en vinge med den profilen. Tänk på det!
Jag gör en vinghalva i taget. Lägger spryglarna, gjorda av 3 mm lättplywood, i ett paket och borrar två hål genom paketet och trär spryglarna på två stålstänger med 95 mm mellanrum, lägger stålstängerna på exakt lika höga klossar, då får jag vingen exakt rak. Limmar fast längsgående ribbor, ordnar för servo och skevroder och plankar vingen med 1,5 mm balsaflak.
Plankningen görs med en smal springa mellan vinge och skevroder, men allt byggs som en hel vinge och senare sågas skevrodren ut. På så sätt får jag rätt form på skevrodren som en del av vingen. Jag brukar alltid använda pinngångjärn, så hål har samborrats genom de ribbor som skall bli gångled. När skevrodren har sågats ut kommer de att passa perfekt.
Ribbor, som måste vara styva, som till gånglederna, gör jag genom att limma ihop ett lämpligt antal balsaflaksremsor med kolfiber emellan, och pressar ihop dem väldigt hårt med skruvtvingar. Lätt och styvt. Inne i kroppen har jag två balkar som går från brandväggen till efter vingen, de balkarna skall fördela krafterna från motorn, landn-stället och vingen. Dessa balkar är också limmade balsaremsor men med glasfiber emellan. Jag skall ha mottagaren emellan dem och kanske fästa antennerna i dessa balkar, och då vill jag inte ha kolfiber i som skärmar radiovågor.
Kommentar