Beräkna, konstruera eget, 4

[Kay krut]

Du har helt rätt i dina beräkningar Bob.

[BOB]

Den här tråden har handlat om hur man beräknar sin modell. Det kan väl vara av intresse att nämna de två tidigare modellerna som jag beräknat och konstruerat, hur det gick uppe i luften.

Den första jag gjorde var en mittvingad modell som vägde 25 kg.



Den här bilden kan ge en uppfattning om storleken







Den första flygningen var med en 2-cylindrig motor på 160 ccm. Det räckte med att flyga några varv runt fältet så förstod jag att motorn var alldeles för liten, jag vågade mig inte på några figurer i luften. Så jag bytte till en 4-cylindrig DLE på 220 ccm. För att hålla emot vid uppvarvning på marken så måste man rent bokstavligen gräva ned klackarna i marken, ett otroligt drag med en 36” propeller.

Den flög precis som jag beräknat att den skulle bete sig. Den enda överraskningen var att den steg kraftigt när jag fällde de stora klaffarna, men det var bara att mixa in lite dyk med klaffarna så märktes det inte. Modellen flög perfekt, vilket bekräftar att beräkningsmallen fungerar.

Nästa beräknade modell blev en lågvingad med infällbart ställ och lite Mustang-stuk, med en 55 ccm DLE. Den väger 6,4 kg, vilket beror på att jag med avsikt byggde den mycket kraftig med genomgående 3 mm balsaflak som dessutom glasades med glasväv + epoxi. Vingbalken gjorde jag själv och kabinhuven vakuumformade jag själv. Sista flygningen i somras så dog motorn och det blev en vådlig vurpa i åkern med många volter. Trots det så blev det väldigt lite skador därför att den är så kraftigt byggd.




Den flög precis som den var beräknad att flyga, så beräkningsmallen fungerade perfekt.
En intressant detalj är det infällbara stället av egen design.



Jag utgick ifrån att jag inte ville ha en pinne med hjul på, utan det skulle likna ett fast ställ i styrka, och så måste hjulen vara på marken framför medelkordan. Så benen har en axel av 3 mm stål som gångled och de fälls in/ut av ett vanligt servo. Alla delar är utbytbara om olyckan är framme.

Som bilden visar så är servoarmen förlängd och på servoarmen sitter i ett knä ett kolfiberrör som sitter ledat i benet. När benet är utfällt så ligger servoarmen och röret i rak linje så att benet blir låst i utfällt läge, så servot arbetar inte i det läget utan det är servots axel-lagring som tar stöten om jag landar snett. I infällt läge så måste servot hålla benet uppe, men får hjälp av hjul-luckan som när den stänger håller fast luckan över benet.

Knäet måste få stöd i utfällt läge så att det inte viker sig vid landningsstötar. Luckan över benet kan inte sitta fast på benet utan måste kunna glida i två riktningar mot benet, men det är benet som drar in den luckan. Den andra luckan över hjulet har ett eget litet servo som stänger/öppnar luckan. Jag har ingen sekvenskoppling utan måste på sändaren med en brytare först öppna hjul-luckan sedan med annan brytare fälla ut landn-stället. Det finns sekvenskoppling att köpa men det är ganska dyrt. Servonas rörelser sätts lagom långsamt i sändaren så att det ser bra ut.

Det är inte så snyggt byggt, det har behövts en hel del experimenterande och ändringar, och det är trångt, men till slut blev det väldigt enkelt – ett vanligt servo för ut/in-fällning. Och vanliga servon är väldigt driftsäkra.