Vespus

[pgerts]

Ja, det har utecklats en del självstartsmetoder.
En klubbkompis startar sina stora stuntmodeller genom att, när motorn startats, sticka in planets högervinge i ett slags "låda", anpassad till vingen.
Väl ute vid handtaget "rycker" han sedan ut kärran från "lådan"....och iväg......

Webra Piccolo är ingen stor motor, och därtill ganska kortslagig. Men Vespus klarar ett ganska brett urval av motorer....själva planet väger faktiskt inte särskilt mycket, trots att halva kroppen (underdelen) är av hårdträ....

Det häftigaste jag hört talas om är en pinne halvvägs ut.
Dra linorna runt och in till centrum.
Kasta planet själv bakåt så att linorna är sträckta runt pinnen halvvägs.
När planet hunnit runt bakåt och ut i cirkeln är det bara att köra.
Det hade varit kul att filma.
Och så klart sett om man kunde utnyttja samma pinne vid landning för att få in planet igen...............

[Bosse Jansson]

Ja, det skulle jag också vilja se....!
Frågan är dock hur stort riskmoment pinnen är när man till varje pris måste undvika den varje varv....?
Men pinnen kanske går att göra "självfallande" på något sätt....? :-)

[Bosse Jansson]

För ordningens skull får man väl fullfölja den här byggtrådets alla detaljer.....och här har även höjdroderreglaget kommit på plats.
Jag hittade ett par gamla linkar av metall, som löddes fast på stötstången.....och jo, det hela blev riktigt glappfritt....

[Bosse Jansson]

Den nu helt kompletta Vespusen.

Var nyss ute och tog några "skrytbilder" på den färdiga Vespusen.
Vis av tidigare erfarenheter inser jag att det är nu sådana dokumentationsbilder skall tas, och inte "sedan", för då kan det vara för sent.....














Vad som händer nu: All lack, dope och cellulosalack skall nu få "mogna" ett tag, innan allt utsätts för bränsle.
Dieselsoppan är synnerligen snäll i detta avseende, och särskilt "min" dieselsoppa, eftersom jag aldrig tillsätter någon "ignition improver". "Jaga tiondelar" får andra göra, och Vespusen skall inte tävla mot något annat än mot mina egna tillkortakommanden vid handtaget....
Men det sker trots allt en del långsamma processer i sådana här lacker, och de skall få sin chans att bli någorlunda klara innan motorn startas.....
I mellantiden skall jag pyssla med linor och handtag.

Nu följer m.a.o. en "cliffhanger" tills det blivit litet varmare, och oavsett hur Vespusens "maiden" går, skall ni få veta det så småningom.......

[bem]

Den Vespusen skall du vara stolt över. Visserligen inte så jättemycket "bitar" som modellen består av men det krävs ändå kunskap och "känsla" för att få till en så fin modell som din Vespus, tycker i alla fall jag.
Vad blev det för "lack" du bränslesäkrade modellen med?

/Bo

[Bosse Jansson]

Den är inte bränslesäkrad alls. Ytskiktet består av nitratdope, cellulosalack (två nära "släktingar"), samt billack.
Erfarenhetsmässigt fungerar detta bra, särskilt om dieselbränslet är "onitat". Sådan soppa är inte mer aggressiv än t.ex. avfettningsmedel eller något annat "fotogenbetonat"....

Men här finns EN viktig spelregel som inte får brytas, nämligen att dessa "lacker" måste få den tid de behöver för att "mogna" ordentligt. Att ha alltför bråttom ut och flyga kan straffa sig.....och det är också självupplevt....

Med glödstiftssoppa blir dock situationen helt annorlunda....

[bem]

Hej,

Stämmer bra att bara färgen får torka nån vecka så blir de ganska tåliga.

Kommer själv ihåg när jag byggde min första linkontroll modell, en Getingen med en DC Sabre 1,5 cc diesel (var väl 1971 tror jag) så måla jag den med blå servalack. Men jag var lite ivrig att komma ut och prova den så den hann nog inte torka mer än nån dag och jag kommer ihåg att trasan blev blå när jag torka av modellen efter första flygturen. Som förstås sluta med en ganska hård mark känning efter att jag blev alltför "yr i bollen". Det var dock bara landstället som böjde sig och propellern som gick åt skogen (men nog så dyrt att köpa en ny propeller för en 10-åring, speciellt som det var rätt tomt i spargrisen efter inköpet av modellen och motorn m.m.).

/Bo

[Stig H]

Ja det är klokt att inte ha för bråttom och låta färgen torka ordentligt före 1:a start. Har en gång upplevt en totalbrand av Jetex-driven Lansen där dope-ångorna antändes så snart stubintråden till motorn började fräsa och glöda.

[Gasman]

Hur grejade du dekalerna Koppartrans och Caltex???

[Bosse Jansson]

Hur grejade du dekalerna Koppartrans och Caltex???

De printades direkt på japanpapper med bläckstråleskrivare.
Bläckstrålebläcket tål dope m.m. bra. (...men lasertoner har jag aldrig testat....jag har dock mina misstankar.....)

* Jag skapar först bilderna (nedladdade loggor) i datorn, dvs bestämmer storlek och position på arket.
* Därefter kör jag ett provprint direkt på ett A4-ark, så att jag är helt säker på positionen.
* Sedan tejpar jag fast en bit japanpapper (tejpar alla 4 sidor) på rätt plats på det printade arket.
* Och så kör jag alltsammans en gång till genom skrivaren.

Sim Sala Bim...!

"Vespus" på höger vinghalva är också gjort på samma sätt, och där körde jag hela den vinghalvans klädsel i skrivaren. A4-formatet sätter en viss begränsning, dvs tills man kommit på något trick att komma förbi även det....och det kan nog gå, med litet list....

Som du ser uppstår en del kompromissituationer.....Caltexmärket t.ex. Det vita i cirkeln blev gult. eftersom japanpappret är gult....men jag tycker att det blev ok ändå.
Beroende på underlaget får man m.a.o. välja motiv med viss eftertanke, och kanske köra någon test först...
"Koppartrans" hade förstås de optimala färgerna för det gula japanpappret.....

[Bosse Jansson]

Väntans tider......
Idag tillverkade jag ett par linfästen till handtaget.
Som det anstår en gammal Vespus kommer ett genuint "Semo-handtag" att användas.
Här är färgen borttagen, men troligen får det samma röda färg som det en gång hade.....



Ett set med 35-fots SIG-linor väntar på att göras i ordning....

[Gasman]

Den här fiskelinan hittade jag på Ö&B för några år sedan. Den är spunnen av någon fiber, troligen kevlar, för den fjädrar inte ett smack.
När jag provbelastade den lyckades jag inte ha av den trots att jag drog ca 45 kg. Har använt den som roderlina på flera större kärror.
Borde kunna funka utmärkt till en linkärra.

[Bosse Jansson]

Enligt min (amatörmässiga) bedömning borde sådana linor fungera utmärkt....i alla fall för "söndagsflygning".... Om de däremot bryter någon tävlingsregel (?) ligger bortom mina kunskaper.....

[Gasman]

Det skulle eventuellt kunna bli problem om den väter in ricinolja så att linorna klibbar ihop? Men det gör ju stållinor också. De fick man ju ständigt 'tvätta' med lite rent bränsle...

[Bosse Jansson]

Ok, handtaget är nu klart, med lödda anslutningar.
Precis som dessa Semo-handtag såg ut från början, har även detta fått bibehålla sin något råa, sandgjutna finish, utan några krusiduller.....



Linorna:
Med dessa SIG-linor följde ett antal ringar och klämhylsor. Det fanns även en bra beskrivning på hur klämhylsorna skall användas.
Dock finns det andra metoder att fästa ringarna.
På den "gamla goda tiden" hade jag inga bekymmer med att knyta tafsar (!) till mina svajiga fiskelinor........men om någon har något beprövat knep att anordna avslutningarna på linorna, tar jag gärna emot dessa tips....!

[Bosse Jansson]

Och äntligen har Vespus fått sitt luftdop...!

I går kväll hände det.
Efter att först ha kört slut en tank på marken kunde jag konstatera att allt fungerade som det skulle.....inga lösvibrerande skruvar, och bränsletillförseln ok, osv......
Först fick klubbens linflygsveteran och "mentor" Alf flyga Vespusen en runda.....och attans vad snabb den såg ut att vara med sina 35-fot-linor....
Och när Alf konstaterat att modellen inte hade några särkilda hyss för sig, var det så min tur....nu var det slut på alla ursäkter och det fick bära eller brista.....
Av alla rostiga gamla linflygare kände jag mig som den rostigaste av dem alla...!
Kaststart.....något steg tillbaks så att linorna sträcktes ordentligt....och FAKTISKT gick det bra, hela tanken ut....!
Landningen blev förstås litet "bumpig", men det bjuder jag på.....

Adrenalin, dopamin och allt annat som slutar på "in" kickade in under denna resa, och det var en hisnande upplevelse som sedan tog en stund att smälta....
Jättekul...!

Linflyg kanske inte kommer att bli min "huvudgren" inom modellflyget (vilket det aldrig varit), men nu känns det som om jag i alla fall kan delta litet grand även inom detta område.... (och trevligt med ännu en anledning att få "leka med motorer"...)
Och några ambitioner att bli ett "stunt-ess" har jag definitivt inte.....den befintliga spänningen, dvs att försöka förhindra en krasch i flera minuter, räcker gott och väl så här långt.....
Men, vågar man fundera på en Weatherman så småningom....???

Känns bra....!

/Bosse


Nu "döpt" i ricinolja"....!

[Bosse Jansson]

Jag fick oväntad hjälp med att "digitalisera" vespusritningen, så för den som vill bygga en "gammelvespus" är det nu fritt fram:

Vespus I.pdf
Vespus bygganvisning.pdf



/Bosse

[AndersA]

Vespus! En sådan överraskning! Jag har (fortsatt) skriva av mig mina modellflygminnen, någorlunda kronologiskt. (Lägger upp det bit för bit på facebooksajten: Modellflygare som bygger egna modeller). Så gällde det mitt 1:a försök med linkontroll. Googlade Vespus och hamnade här! Så kul. Det ville sig inte, försöket. Såvitt jag minns gick det i backen direkt. Troligen var yrsel en bidragande orsak, liksom svårigheten att starta min Webra Record som den var försedd med. Men jag gav inte upp. Någon gång runt årsskiftet 57/58 gick det bättre. Då med Snurren och Webra Mach 1. Att återse den omonterade Vespusprofilen av "kroppen" i ditt inlägg sände en riktig nostalgistöt genom kroppen. Man blir lite som barn på nytt. Tack! (Tror du det kan vara intressant för SMF att publicera mitt skrivande?)

[Bosse Jansson]

(Tror du det kan vara intressant för SMF att publicera mitt skrivande?)

Hej Anders,
Ja, självklart...! Här behövs verkligen litet aktivitet, och inte minst intressanta berättelser...!!

/Bosse