Footrot Flier

[Bosse Jansson]

Ja, nu har jag startat ett nytt bygge, trots tidigare föresatser att först bygga färdigt något annat projekt....
Vill ha...eller snarare behöver, en modell som kan lyfta mig ur min allt djupare rostbildning när det gäller rc-flygning....jag måste rc-avrostas innan det gått för långt...!
Ju förr dess bättre. Vilket pekar mot ett "snabbygge", eller i alla fall snabbygge ur mitt perspektiv, dvs gärna flygklart under den varma säsongen 2021...!
Den här gången tänker jag något eldrivet, främst för att bekanta mig med vad detta innebär. Det här blir mitt första "riktiga" elflygplan.
En "lagom liten" (låg vingbelastning), transportvänlig modell, som lätt kan åka med i bilen och flygas på alla möjliga ställen vore passande.

Jag satte mig och skissade på något lättbyggt, anpassat till den drivlina som jag har, En borstlös tjeckisk Nippy N29 S, som verkar lagom stor för ett sådant här projekt, och med vidhängande fartreglage.....skulle tro att den prestandamässigt motsvarar en liten 0,8 - 1 cc dieselmotor, för att göra den jämförelsen. Åtminstone borde den motsvara en Mills P75.....
Jag har också en Spektrum rc-utrustning, som jag skaffat med tanke på just ett sådant här projekt. Min gamla Multiplex blir således vikt för mer "oljiga övningar"...

Men medan jag skissar och spånar, gör jag en upptäckt, på nätet: Någon har tänkt precis som jag, och ritat en modell som starkt liknar vad jag försöker värka fram.
En Nya Zeeländsk konstruktion av John Reid, döpt till "Footrot Flier", uppkallad efter "Footrot Flats", en populär tecknad serie från NZ.
Modellen publicerades i Model Builder, nov 1986, och är således försedd med en tidig, borstad motor. Spännvidden är 90 cm och originalet styrs med enbart sidoroder (1-kanalsstyrning)
Är Footrot Flier vacker....?....öh...som vanligt beror det på betraktaren, men jag ser en obestridlig charm hos denna enkla modell, som skulle kunna vara en korsning mellan Pietenpol Air Camper och Spirit of St Louis....plus, kanske, några gener från "Stik"-familjen också....men det senare väljer jag att förtränga....
Något slags fläkt från flydda tider, och framför allt helt väsensskild från marknadens friggo-trainers....

Och nu har jag börjat bygga den...!
Jag tänker mig styrning på sido- och höjdroder, samt motorkontroll.


Ja, så ser den ut...!
Jag klandrar ingen som säger "vilken fuling".....men jag ser något mer hos Footrot Flier...





Så här ser el- och rc-härvan ut.

...fast, servona på bilden blir utbytta mot något "bättre", i samma viktklass (ca 4 gram)...



Återkommer inom kort, när jag fått litet ordning på bildmaterialet....



.

[Bosse Jansson]

Vid sådana här byggen brukar jag vara trogen konstruktören så långt som möjligt. Skall försöka även denna gång, eftersom det känns som ett slags "hyllning" till upphovsmannen, och om jag tänkt bygga en egen konstruktion, varför då inte konstruera något eget i stället....?
Dock kommer det att bli några smärre ändringar, men inget som förvandlar Footrot Flier till "något annat"....jag vill i slutändan se en Footrot Flier, och inte något modifierat "hopkok"....

En orsak till diskreta ändringar i materialstrukturen är att "original-Footrot" flögs som "1-kanals", och vingens huvudbalkar (3 x 3 mm balsa) känns en aning klena, med tanke på att min version kommer att få höjdroder......och så snart där finns ett höjdroder, kan man vara säker på att vingen förr eller senare kommer att utsättas för helt andra g-krafter än hos originalet, hur "försiktig" man än är...
Men jag har försökt att inte överdriva, inte minst för att ökad vikt ger en allmänt tristare modell, och ju tyngre man bygger, desto hårdare blir ju smällarna...

Den övre av vingbalkarna är fortfarande 3 x 3 mm, men nu inte enbart av balsa. Jag fick användning för min "rak-jigg" och laminerade balsa och furu, så att listen består av 2/3 balsa och 1/3 furu. Blev ganska ordentligt mycket starkare...i synnerhet i kombination med några webbar...
Övre huvudbalken. Det är ju den som knölas ihop nära vingmitten, vid för många g.........



"Rak-jiggen"
"Ja men listerna är ju raka från början" säger någon.....men försök sammanfoga två raka lister så att slutresultatet verkligen blir rakt.....jag lovar att "gå-bet-faktorn" är mycket hög utan en jigg som bestämmer var skåpet skall stå....
Tvingarna måste dock dras åt med måtta, annars blir det ändå krokigt....


Sedan har vi vingens bakkant.....
Jag blev glad att man kunde beställa en 20 x 5 mm balsabakkant, precis rätt dimension, men när den kom blev jag litet besviken, eftersom den dels bestod av stenhård och tung "cigarrlådebalsa", och dessutom var vinkeln så liten (jättetrubbig bakända) att jag skippade den, och skar en 20 mm bred bit ur ett bra balsaflak, och hyvlade/slipade till en "bra" bakkantslist, med hjälp av en furulist som slipstöd.

Blev en riktigt lätt och välformad bakkant....och mycket spån.....




Framkanten anges på ritningen (om man omräknar från tum), till 10 x 6 mm.
Jo, det finns 10 x 6 mm lister att köpa, men man måste ju beställa 10 st av dem.....och det kommer att dröja mycket länge innan jag behöver en sådan list igen.

(Men, all heder åt balsaleverantören..Jag har full förståelse varför det sätts ett minimiantal för vissa material....jag är glad så länge det överhuvud taget finns balsa att köpa...)

Så, det blev att strimla två 10 mm breda bitar ur ett 3 mm flak....och så laminering i "rak-jiggen" igen....blev bra......


Sedan spryglarna, av 1,5 mm ganska lätt balsa....




Fortsättning följer......

.

[Bosse Jansson]

Och så vingbygget.
Börjar med "notcharna" i bakkanten.
För att få notcharna lika breda och lika djupa, har jag tillverkat ett "notchverktyg som tar hand om just det.

...fast det gäller ju att hålla verktyget lodrätt förstås......


Sedan gick vingbygget enligt gängse rutiner....flatbottnade profiler är inte så svåra......



Här är den fortfarande okompletta vingen "torrmonterad", ute i vårsolen....



Den färdiga vingen.
Nu har den fått en v-formsförstärkning av 1,5 mm plywood i mitten, plus ett par ytterligare webbar av balsa, samt balsaklädsel kring mittdelen.

Litet finputs kvar.
34 gram är väl inte så dåligt....?


Fortsättning följer....

.

[Bosse Jansson]

Fortsätter med stabbe och fena.
Originalet är - trots 1-kanalsstyrning - försett med detta höjdroder, som då bara är ett ställbart trimroder.....ett onödigt stort sådant enligt min uppfattning.... Och även som servostyrt höjdroder känns det onödigt stort för en sådan här modell.
Har funderat på att minska ner det, men numera går det ju att begränsa utslaget efter behov...
För övrigt inte så mycket att kommentera.
Allt är av 2 mm balsaflak, utom förstärkningen i mitten, som är av bambu.





//////////////////////

Ok, jag passar på att slå ett slag för bambu.
Segt och lätt, med starka fibrer, och låter sig snällt bearbetas.
Ett utmärkt material till allehanda småförstärkningar och annat.


Alla som bygger modeller av balsa borde bekanta sig med bambu....jag har börjat gilla det mer och mer....







Fortsättning följer.....

.

[Bosse Jansson]

Så var det kroppen.
Konstruktören anger 1/16" (ca 1,6 mm) flak till kroppssidorna, med upprättstående förstärkningslister, men inga längsgående...
Litet självsvåldigt plockade jag nu fram 1,2 mm flak, som jag haft liggande sedan Hobbyträ i Gnarp existerade. Då kunde man beställa speciella dimensioner, om man bara ställde upp på att beställa "en bunt" flak, och inte bara ett enda....
Skar till kroppssidorna, men jag fegade ur beträffande förstärkningslisterna, och lade till ett par "longeronger uppe och nere (2 x 2 mm) för att ge sidorna litet mer limyta mellan sidor och över/undersidorna.
Nosdelen fick även ett förstärkningslaminat av 0,4 mm plywood.





Spant:

Om huvudspantet säger konstruktören: Använd glasspinnar....!
Det kändes ju vettigt. Vis av tidigare erfarenheter vet jag att glasspinnar vanligtvis består av tätt och väldigt hårt träslag....och visst har vi en samling glasspinnar i skåpet.....
Dessutom hade försynen sett till att jag hade pinnar i just den dimension som visas på ritningen...!....finns det någon världsstandard när det gäller glasspinnar...?




Och här är spant 1, av glasspinnar.
De två urtagen (håller det uppochner här) är styrspår för landningsställets "torsionsstavar", som vi återkommer till senare....




De två övriga spanten är uppbyggda på samma sätt, fast i balsa.



Fortsättning följer.....

.

[Bosse Jansson]

Montering av kroppenåbörjas.


Tittare med falkögon ser här att jag fegat ur en gång till (!) och lagt till diagonallister i kroppssidorna, eftersom det kändes som att 1,2 mm-flaken behövde litet mer stöd...
Ja, när det gäller mina viktbesparingsåtgärder, har jag nu både gasat och bromsat.....men så här långt känns det fortfarande väldigt lätt, trots allt.


Det dramatiska momentet, när det inte skall bli krokigt...!
Delarna är uppnålade på ett pappersark med ett antål längsgående, och några tvärgående linjer uppritade.

Vad som ser ut som ett spant längst fram i nosen är bara en "dummy", för att hjälpa kroppen att hålla formen framtill, tills vidare. Nosen skall senare kortas något, och där hamnar det "riktiga" motorspantet, varvid motorn så småningom skall "omslutas" på sidorna, av en balsakloss....mer om det senare....



Det blev ju skapligt "o-krokigt"......faktiskt riktigt rakt....




Här har den bakre (eller heter det "aktre" ?) översidan kommit på plats.
Även den i 1,2 mm balsa.

Här gör jag mig skyldig till civil olydnad, med tanke på alla förmaningar som genom åren kommit från de som "vet bättre"....
Översidans fibrer går ju längs kroppen...!....vilket ju är det sämre valet, ur hållfasthetssynpunkt....
Men det blir ju så mycket snyggare med längsgående fibrer......och så finns det ju faktiskt tvärgående lister under...
Det kan hända att jag lägger fibrerna tvärs när det blir dags för undersidan, men dit kommer jag först när stötstänger m.m. sitter på plats...

Alla klädnyporna i nosen skvallrar om att jag nu har satt in stödande lister mellan "spant 1" och vad som skall bli motorspantet....



Fortsättning följer....


..

[Henry Cow]

Trevligt bygge, ska bli spännande att se slutresultatet.

Jag tycker inte den är ful, den är bara inte helt vanlig kanske.

[Bosse Jansson]

Nu har den här byggtråden kommit ikapp, och vi befinner oss i realtid.....därför kan det bli litet hopp mellan olika detaljer, i precis den oordning som bygget pågår i just nu.
Allt hänger ju samman, och det är svårt att slutföra ett moment utan att först ha pillat någon annanstans för att möjliggöra detta....

Här t.ex. har vi en veritabel "dagobertmacka", bestående av några krysslimmade 5 mm flak, som skall bilda en "kloss".....nosklossen...



Nosklossen skall sitta dikt mot motorspantet, och "omsluta" motorn.
Motorn har 30 mm diameter, inklusive dess fäste, vilket gör att hela motorpaketet går att montera rakt framifrån, genom det 32 mm hål som klossen nu skall få.
Japp, en 32 mm hålsåg fick göra jobbet. Det blir 1 mm spel mellan motor och kloss.
En sådan här hålsåg är dessvärre en aning grovtandad för balsajobb, och jag erinrar mig osökt en gammal sångtext om att "skjuta mygg med luftvärnskanon".....
Men det blev trots allt ett godkänt hål....i alla fall efter litet puts...


Ämne till noskloss.


Massor av trä kommer att sågas och slipas bort från den här nosklossen innan det blir så elegant som jag föreställt mig ...men det verkar finnas hopp.......



Fortsättning följer.....

.

[Bosse Jansson]

Landningsstället:

Det ser litet speciellt ut, och det beror på att konstruktören tänkt sig något slags torsionsfjädring.
Skall bli intressant att testa denna finess.




Litet "torrmontering". Här syns det hur fjädringen skall fungera.
Längst fram i nosen, vid klädnypan, skall stället sys/limmas fast. Resten blir rörligt.
De två "torsionsstavarna" som löper framåt skall sköta om svikten.
Det känns som att det kan komma att fungera.

Ett annat plus i kanten är att stället inte vill bryta sönder huvudspantet som vi alla erfarit någon gång....där är det ju ledat, och bara tyngden tas upp....


Sedan har det nu äntligen blivit av att testa ett gammalt tips:
Ett sådant här ställ har ju ett antal skarpa bockningar, och pianotråd har ju alltid en tendens att vilja "återvända" till sin ursprungliga position, dvs det böjer sig lättare "tillbaks" mot sin forna "rakhet". än åt andra hållet, pga inre spänningar.....
Tipset bestod i att det går att "nollställa" tråden i sin färdigbockade position, så att den inte längre "längtar tillbaks" till formen den hade...
Först: Låt ugnen komma upp i 230°C. Lägg in landningsstället, och vänta 20 minuter.
Därefter: Sänk temperaturen ca 30°C varje kvart, tills allt är nere i rumstemperatur.
Jag gjorde så, och FAKTISKT känns landstället nu betydligt "säkrare", och mindre benäget att deformeras när det utsätts för påfrestningar...
Det var första gången jag provade denna metod, och det känns som att man lärt sig ett nytt användbart "trick"...!...kan rekommenderas...



Och avslutningsvis litet mer "torrmontering".....



Fortsättning följer.......

[Bosse Jansson]

124 gram så här långt känns inte så olycksbådande...nästan hoppfullt..
Sedan tillkommer drivpaketet och rc-grejorna, som väger 115 gram.

Men så har vi stötstänger, några ytterligare träbitar....och så klädseln.........

Som vanligt kommer vikten att galoppera iväg mot slutet.......
Vågar man hoppas på 300 gram flygvikt....? Det skulle i så fall bli 22,2 gram / dm²........



Fortsättning följer....

[Bosse Jansson]

Nu återgår vi till nosblocket som påbörjades tidigare.
Det blev mycket slipdamm, och än så länge är det bara grovslipat.

Limning på kroppen, med rejäla tyngder.



Grovt tillslipat, följande kroppens form.




Så blir motorn infälld i nosen.
På nosens undersida kan man skymta ett litet hål, där man kan föra in en 1,5 mm insexnyckel för montering/demontering av motorn....


Nu börjar det synas vart bygget är på väg.....


Fortsättning följer....

.

[Bosse Jansson]

Det är kul att lära sig nya saker. Helst vid varje, eller nästan varje bygge....
En sådan ny erfarenhet var "normaliseringen" av landningsstället här ovan....nyttigt för framtiden, även för den som har framtiden bakom sig....

Ett annat "äventyr" som jag nu kastat mig in i är infärgning av japanpapper.

Tanken är att vingen först skall kläs med 7,5 eller 10 µm mylar, (för styrkan), varpå jag lägger Esaki-papper (för utseende och vridstyvhet).
Resten av modellen består av balsaytor, och de skall också kläs med Esakipapper, för att få ett förstärkande "skinn" och för att det blir snyggt.

Ett utmärkt tillfälle att experimentera med infärgning av japanpapper, och kanske få fram färgtoner som inte går att köpa....
Footrot Flier har ju redan från början en litet ruffig, gammaldags karaktär, och jag tänker mig en finish i passande stil.....litet "bedagad", och inte så färgrik.
Hmm, kanske något åt "höstfärger"...?....ja, jag erkänner att mina funderingar här är litet vaga, men det klarnar säkert under resans gång....

Jag hade turen att "vinna" ett antal påsar Herdins Betspulver (vattenlösligt) i olika färger, på Tradera för en hygglig peng, så det får bli början...
Och det här var inte alldeles enkelt, vilket ledde till en lång rad småtester till att börja med. Färgblandadets logik är i sanning outgrundlig...!
Dessutom kan man inte se slutresultatet på det våta pappret. Det måste torka och bli utsatt för dope, innan man ser vart man är på väg...
Nästa svårighet är att färgen måste bli ok både på en öppen struktur (ljuset faller igenom), och där den ligger direkt mot balsaflak....detta gäller färgen till vinge, stabbe och fena...

För min inre syn ser jag två färger till Footrot flier:
En ljusare nyans till vinge, stabbe och fena. Gärna något i stil med "halmgul" eller "fjolårsgräs"...och den skall funka på både öppen och "plankad" yta..
Och så en mörkare nyans till kroppen. Kanske något åt "höstlöv", eller konjakshållet....?

Efter många småtester måste jag till slut bestämma mig, och jag godkänner två blandningar som "möjliga".
Pappret till kroppen blir inte riktigt "konjak", utan jag nöjer mig med en orange ton med ett inslag av brunt som man ibland kan se på hösten...den kändes litet gladare...
Den ljusare nyansen blev väl - ungefär - "fjolårsgräs"...och den får duga på både öppna och plankade ytor....


Färgblandningen sprayades med en blomspruta, som tyvärr gav upp, och jag fick fortsätta med pensel, vilket också gick bra.



Arken dopades fast vått, i ramar (på traditionellt sätt), där det fick torka och sträckas.

Det hade säkert gått att torka pappret hängande fritt, men det hade då fått strykas efteråt...




Fortsättning följer strax......

[Bosse Jansson]

Fortsättning på förra inlägget.


Jaha.....här har han lyckats tillverka "omslagspapper".......!



Men skenet bedrar.......

Så här blir resultatet när det kommer på plats (vinge, stabbe, fena)



Samma sak här.....de här arken ser urtrista ut i det här stadiet....


Men så här ser samma papper ut när det dopats på balsan (kropp)........


Det här illustrerar svårigheten att riktigt veta vad man gör under själva blandningsjobbet.....


----------------------------------------------------------------------------------------------
Skall kanske tillägga att allt japanpapper (eller s.k. "japanpapper") inte tål att hanteras så här blött. Esaki-pappret är nog det "våtstarkaste" pappret jag känner till.
Tyvärr har tillverkningen av Esaki nyligen upphört, men det verkar som om det vita fortfarande finns att få från vissa återförsäljare.
----------------------------------------------------------------------------------------------


.
//////////////////////////////////////////////////////////////////////
Vackert eller ej....det får betraktaren avgöra, men det har varit kul att ge sig på den här utmaningen.
Detta är helt klart en användbar teknik, som är "utvecklingsbar"........



Fortsättning följer.....

.

[Bosse Jansson]

Fy Facita....! [djävuls-emoji här]
(en infernalisk specerihandlare i norra Dalarna hade detta som favoritkraftuttryck)

...och Anfäkta Och Anamma....! [en likadan emoji även här]

Ja, den som tror att byggtrådar bara beskriver framgång och hjältedåd, tror fel....!....ty den här gången gick det kapitalt åt pipsvängen...!
Klädseln av vingen misslyckades, och gav mig en rejäl bakläxa...!


Ok, vi tar den positiva biten först:
Klädde först vingen med 10 µm Mylar, (superlätt och dito stark), och det gick alldeles utmärkt.
Mylar är i grunden ett mycket bra klädselmaterial, men den är i-n-t-e----r-i-k-t-i-g-t lika förlåtande som vanlig plastfilm...det gäller att breda ut den jämnt och snyggt över ytan som skall kläs, och inte förutsätta och chansa på att "värmen fixar resten"....det gäller att fixera filmen jämnt, fritt från spänningar och andra konstigheter, runt om, innan man börjar sträcka.
Började med att dopa alla fästställen med uttunnad nitratdope, 2 gånger med en lätt och snabb 600-slipning mellan lagren. Detta för att ge den kommande Balsaloc'en något att "bita" i, och inte bara försvinna ner i balsan (eller i dammet)....
Jo, jag använder Balsaloc för att jag gillar den.
Jag har hört att många använder vanligt vitlim som "värmelim", men då är det av kvalitet "D3", om jag fattat det rätt.
Själv har jag testat mitt eget vitlim, som är "D2", och det imponerade inte alls på mig, så jag återgick till Balsaloc.
Dyrt säger många, men det är egentligen inte så dyrt, med tanke på hur länge det räcker....och det vinner faktiskt på att spädas, ganska ordentligt.
Det känns inte som om Balsaloc'en är den faktor som tippar omkull budgeten...det finns det andra saker som gör mycket bättre....
Mylarklädseln av vingen gick som synes fint...här ser vi det glasklara resultatet:

Nästa steg var att täcka hela klädseln med ett lager supertunn nitratdope, som fäste för det kommande japanpappret...



Men sedan.........
Så var det dags att lägga på mitt printade Esaki-papper.
Eftersom jag printat pappret med bläckstrålebläck - som jag "vet" inte gillar vatten - försökte jag "torrklä" vingpanelerna med hjälp av aceton, så som jag tidigare gjort med mindre grejor.....men här handlade det ju om större ytor, och det var här som det fallerade...!....jag hann helt enkelt inte med att "breda ut" pappret på tillräckligt stor yta innan acetonen började dunsta....
Först svällde pappret av acetonen, ok, och strax därpå ...tyvärr alltför "strax"....drog pappret ihop sig, och fastnade så som tänkt, men i hopplösa rynkor som inte gick att släta ut, pga att acetonen inte kunde hålla hela pappersytan svälld samtidigt..

Totalfiasko...!
Som följdes av några dagars "sorgearbete", för att invänta ny energi....

Japp, bara att plocka fram acetontrasan igen, och mödosamt lossa allt papper, vilket var ett tidsödande jobb som dessutom var en doftupplevelse....
Kan inom parantes nämna att Mylar tål lösningsmedel hur bra som helst (!), så den delen av jobbet var inte förstörd.

Med rengjord vinge, började jag att fundera över fortsättningen. Ganska enkelt: Skippa trycket, och våtklä....!
Men så dök det upp en oväntad vändning: Jag hade några Esakibitar liggande, med provtryck i olika färger, och jag stoppade en av dem i ett glas vatten.
Inte ovantat löste alla färger upp sig på en kort stund....MEN INTE DEN SVARTA...!
Skulle den svarta färgen vara vattenfast....? Ja, det verkar så, eftersom flera upprepade tester sedan visade samma sak...!
Jag hade m.a.o. kunnat våtklä vingen från början, om jag bara vetat detta.

Nu har jag gjort flera tester, den senaste visad vått applicerad här nedan, och det verkar som om det svarta bläcket faktiskt är pålitligt vattenfast



Så nu blir det "skarpt läge" igen.
Har nu (modigt) printat de stora arken, och jag hoppas att kunna visa resultatet inom kort, och låter nu denna post sluta som en "cliffhanger"....



.

[Bosse Jansson]

Puh...!


Skam den som ger sig...nu gick det betydligt bättre....!
Våtklädning gav mig den tid som behövdes för att få pappret ordentligt på plats. Sedan kan det fixeras i lugn och ro.

Den rengjorda vingen behandlades åter med starkt uttunnad nitratdope för att ge pappret något att "bita" i, och då uppstod detta fenomen, som egentligen är ett väderfenomen, och som brukar kallas "blushing"........
Så här kan det bli när man dopar något utomhus vid litet för hög luftfuktighet....

Ser ju förskräckligt ut, men det är ingen fara. "Imman" försvinner igen, vid nästa kontakt med ny dope......


Pappret sprayades med vatten och fick svälla.
Sedan breddes det ut på plats med hjälp av pensel och trasa, och "baddades" sedan fast med aceton (samma pensel och trasa). Trasan suger även upp överskottsvattnet.
Acetonbaddningen gör att pappret hugger fast omedelbart.
Därefter behandlades ytan med ett lager uttunnad nitratdope, och allt fick torka ett tag.
Nu "blushade" det igen, pga det våta pappret, men det "ingår" ju, och är helt ofarligt.
Sedan trimning av kanter m.m. som dopades fast.
Och så ytterligare ett par strykningar med den mycket tunna dopen.....klart...!

Ok, några detaljmissar gjordes, men det ser jag som "lärospån"....det här var ju mitt första "fullskaleförsök" med papper på mylar. Har ju bara gjort småtester tidigare.
Helheten blev - om jag får säga det själv - hyfsat bra......






Och här har mittsektionen kommit på plats......

Jag hade föreställt mig att den här mörkare nyansen skulle bli ännu litet mörkare.....men det får duga.
Det får hänvisas till avdelningen "erfarenheter".....det här bygget har jag ju använt till att utforska möjligheterna att själv färga in japanpapper, vilket visat sig "möjligt", men resultatet är inte så lätt att styra exakt....






Fortsättning följer......

.