Tweet
Ett (mitt) exempel från idag:
Skulle handla en gratulationspresent till en kollega. Rusade ned till köpcentrat med några timmar kvar tills dess att jag skulle på semester (och hinna med att förbereda inför densamma). Lägger fram mitt rätt gamla medlemskort (till butikskedjan som bl.a. säljer verktyg) vid kassan där två butiks-/kassabiträden (medelålders män) stod och samtalade.
Ena kassabiträdet ”blippade” kortet och sa: ”Det där gäller inte längre utan ditt mobilnummer”. Tydligen behövde kortet med det 16-siffriga medlemsnumret utökas med denna uppgift.
Kassabiträdet som sannolikt uppfattade min ogillande uppsyn under min tankepaus tillade: ”Det är nya bestämmelser.”
Jag greppade kortet och tog två steg bakåt i någon slags vilsen frustration och tillade sedan dovt, långsamt och med emfas: ”Jag kliver av.”
Jag höll upp mitt kort och (med en befriande kan-man-verkligen-göra-såhär-känsla) började knögla ihop kortet i handen.
Kassabiträdet: ”Men det kan vi ordna – jag lägger in den lägre summan.”
Betalningen skedde varpå jag tillade: ”Biltema saknar kundklubb.”
Var jag ohyfsad mot biträdet (som (med historiskt dålig klang) ”bara gjorde sitt jobb”) och/eller endast särskilt tydlig? Att jag inte riktigt uppskattar att konstant ge (för mig) överflödig info till säljaren är kanske uppenbart.
Oavsett om man går med i butiksklubben (vilken som helst, har egentligen inget i övrigt emot butikskedjan ovan) eller inte, så får det mig att känna som en förlorare. Dessutom, vad blir nästa steg? Bör det finnas (finns det?) något stopp för vad säljaren kan fråga efter och kan belöna/bestraffa? Säljer vi dagligen ut oss för ett par kronor? Uppenbarligen brukar jag göra det, men inte idag.
Skulle handla en gratulationspresent till en kollega. Rusade ned till köpcentrat med några timmar kvar tills dess att jag skulle på semester (och hinna med att förbereda inför densamma). Lägger fram mitt rätt gamla medlemskort (till butikskedjan som bl.a. säljer verktyg) vid kassan där två butiks-/kassabiträden (medelålders män) stod och samtalade.
Ena kassabiträdet ”blippade” kortet och sa: ”Det där gäller inte längre utan ditt mobilnummer”. Tydligen behövde kortet med det 16-siffriga medlemsnumret utökas med denna uppgift.
Kassabiträdet som sannolikt uppfattade min ogillande uppsyn under min tankepaus tillade: ”Det är nya bestämmelser.”
Jag greppade kortet och tog två steg bakåt i någon slags vilsen frustration och tillade sedan dovt, långsamt och med emfas: ”Jag kliver av.”
Jag höll upp mitt kort och (med en befriande kan-man-verkligen-göra-såhär-känsla) började knögla ihop kortet i handen.
Kassabiträdet: ”Men det kan vi ordna – jag lägger in den lägre summan.”
Betalningen skedde varpå jag tillade: ”Biltema saknar kundklubb.”
Var jag ohyfsad mot biträdet (som (med historiskt dålig klang) ”bara gjorde sitt jobb”) och/eller endast särskilt tydlig? Att jag inte riktigt uppskattar att konstant ge (för mig) överflödig info till säljaren är kanske uppenbart.
Oavsett om man går med i butiksklubben (vilken som helst, har egentligen inget i övrigt emot butikskedjan ovan) eller inte, så får det mig att känna som en förlorare. Dessutom, vad blir nästa steg? Bör det finnas (finns det?) något stopp för vad säljaren kan fråga efter och kan belöna/bestraffa? Säljer vi dagligen ut oss för ett par kronor? Uppenbarligen brukar jag göra det, men inte idag.
Endast döda laxar flyter medströms...
Kommentar