KK "SPOOK" från 1946

[JanneJ]

Det var kul att se framstegen! ✈️Jan

[Bosse Jansson]

När nyfikenheten besegrar förnuftet......

I Spook's beskrivning föreslås en alternativ "avfyrningsmetod", med ett litet gummirep och lina.
Gummisträngen anges som ett 1/8 tums gummimotorgummi, ca 1,80 m långt, fäst vid en ca 6 meter lång lina.
Förnuftet säger att höjden troligen blir begränsad till dessa ca 7,80 m, vilket innebär att det inte finns mycket att vinna med denna metod, jämfört med de resultat jag redan uppnått genom litet träning med min ordinarie "katapult".....det har ju gått riktigt bra på sistone....
Men så kommer nyfikenheten smygande....det skulle ju vara kul att testa....ändå....

Sagt och gjort. Jag gjorde i ordning en rigg, precis enligt Mr Dean's anvisning, bankade ner en pinne i marken, i vilken riggen fästes....
Vad jag såg för min inre syn, och önskade mig, var en litet mildare acceleration, med en lägre stighastighet, vilket då förhoppningsvis skulle mildra konflikten mellan hög starthastighet och lugnt glid......
Men där bedrog jag mig......
Starthastigheten blev om möjligt ännu högre, och dessvärre hängde ju kärran fortfarande fast i kroken.....den kunde ju inte lossna förrän linan slaknade....
Resultatet blev en raketstart, omedelbart följd av en supersnabb tunnelroll 270°, rakt i backen medan farten var som högst...!

Skadorna blev omfattande....så omfattande att jag först avskrev modellen direkt.....men efter att känslorna lagt sig litet, har jag nu påbörjat en reparation, som - kanske - innebär att Spook kan fortsätta att flyga....men nu som en gammal häst på grönbete, dvs litet "lagom" snällt och försiktigt....
Skall bli intressant att se vilken viktökning reparationen för med sig....en utmaning i sig.
Jag behöver väl inte säga att det blev första och sista testen med denna metod....i alla fall med en så liten och fladdrig modell.....


Här är metoden beskriven:




Och här är resultatet:






Men.....Spook 2 är också på gång.....

I min strävan att förbättra Spook's glidtal, har jag nu påbörjat nästa version, byggd i en avsevärt lättare balsa.
Det skall bli intressant att se vad lägre vingbelastning kan göra.
Jovisst, det innebär en mindre massa under startfasen, men vad jag är ute efter är ett förbättrat glidtal under fasen då modellen "flyger själv".....
"Majestätisk" flygning är kanske inte rätt epitet när det gäller en sådan här liten plutt, men frågan är hur bra den kan bli, inom sina begränsningar....?

Bitarna tillskurna till Spook 2:


Den här balsan är lätt...!


Alla bitarna på vågen....bra utgångsläge...!



Ja, det går att göra ett stort projekt av en liten modell...!



.

[JanneJ]

Vad jobbigt med kraschen! Hoppas det går att fixa. Tack för berättelsen dock! :-)

[Bosse Jansson]

Mot alla odds är Spook 1 nu nästan färdigreparerad. Jag tänker inte lägga den på vågen förrän den är helt klar, men det ser ganska lovande ut. Jag har varit mycket sparsam med lim, och maskerat vid sidan av limfogarna för att bli av med det onödiga - och tunga - kladdet.....
Jag har huvudsakligen använt min favorit, utspätt vitlim, plus ett par "punkter" med gel-CA.....
Förhoppningsvis blir inte "viktbestraffningen" så stor som jag befarade....och jag tror mig ha fått ihop bitarna hyfsat rakt också...

Spook 2 är också på gång. Vikten skall bli det enda - i stort sett - som skiljer den här versionen från 1:an, och det skall bli spännande att se om glidtalet kan förbättras på det här sättet.....

I skrivande ögonblick har Spook 2 kommit så här långt.


Och än så länge ligger jag bra till i mitt "viktväkteri".....men av erfarenhet vet jag vad som nästan alltid händer i slutet av varje bygge......


/Bosse

.

[petrik]

Underbar byggtråd att följa.
Bevisar även att man kan ha jäkligt kul utan elektroniska prylar.

[Bosse Jansson]

Tack för de uppskattande orden...!
Ja, tveklöst kan modellflyg erbjuda mycket kul och intressanta övningar med väldigt små medel...om man vill....
Kanske somliga tycker att idén är heltokig, att ge sig på ett litet "leksaksflygplan", och försöka få ut något av det, men jag kontrar med att rekommendera det till alla som kan tänka sig litet lärorik avkoppling med aerodynamiska utmaningar.
För en utmaning är det....det må ha varit Keil Kraft's minsta och "simplaste" byggsats, men jag är övertygad om att den här lilla tingesten har vållat Mr Dean en hel del huvudbry en gång i tiden...hur får man ut det mesta ur något så litet och obetydligt...?

En stor del av utmaningen med Spook är att den är en "flygande vinge", och att den är så liten...
Den svepta flygande vingen är egentligen ett "vanligt" flygplan, men med extremt kort momentarm. Vingspetsarna agerar "stabbe", och de ligger visserligen bakom tryckcentrum, men väldigt nära, vilket gör trimningen känslig och kritisk. Men den kan bli självstabil, om man tålmodigt jobbar med dekalage och tyngdpunkt, precis som vanligt. Dekalaget (vinkeln vinge/stabbe) skapas här genom att vingspetsarnas bakkant vinklas upp något, så att vingen - vars tryckcentrum ju ligger framför denna "stabbe" - vinklas till rätt anfallsvinkel för ändamålet..

Men dekalaget måste också "lira ihop" med tyngdpunkten för att det skall fungera.....här har vi de två huvudvariablerna att leka med.
Och det här blir superkänsligt hos "flygande vingar", och i synnerhet små sådana....

Vilket leder till nästa utmaning: Spook skall kunna startas med en gummikatapult, vilket innebär en mycket hög starthastighet, som skall övergå till "sävligt och elegant glid" däruppe, när startenergin är förbrukad...
Om dekalaget är för stort, blir starten lätt en hastig loop, pga den höga hastigheten, och man får s.a.s. modellen i nacken, i stället för att nå höjd.

I viss mån kan detta förstås avvärjas genom att testa olika "avfyrningstekniker" (också en del av övningarna), men dekalaget får definitivt inte vara för stort.
Därför är min strävan att minska dekalaget så mycket som möjligt, i samverkan med att tyngdpunkten proportionellt flyttas bakåt, så att looptendensen minskar, samtidigt som luftmotståndet.också blir mindre, på köpet.
Men det finns förstås en gräns för denna övning, eftersom vi också vill få en självstabil modell, med bra glidtal, när den väl har nått maxhöjden, och den skall börja "flyga själv"....

Och, låg vingbelastning är en förutsättning för att ytterligare kunna "platta ut" dekalaget och flytta TP bakåt så mycket som möjligt, och därför har jag nu byggt "Spook 2", som faktiskt är hela 42% lättare än 1:an.
1:an väger 7,6 g och 2:an väger bara 4,4 gram, trimmad och klar.


Så här ser mitt andra försök ut:


Och vikten blev avsevärt lägre, främst pga val av lättare balsa.



Dekalaget är minskat till en betydligt mindre vinkel än Keil Kraft's instruktioner rekommenderar.
Den blev så känslig att trimma att jag fick använda stumpar av tandpetare som nosvikt för att få TP rätt...!

Här är en filmsnutt som dokumenterar de första försöken med 2.an:


https://vimeo.com/458834151


Får analysera detta, och utröna om det möjligen går att gå längre med en här lilla maskinen.....

/Bosse

.

[Ken1]

Inte helt olik modeller jag sett som är raketglidare..https://airandspace.si.edu/collectio...m_A19930812000
Skoj oavsett att läsa om bygget av din modell

[Bosse Jansson]

#22: Ja, den raketglidaren tillhör samma "tradition" som övriga svepta "vingar"......

Spook's förebilder.
När Bill Dean konstruerade Spook på 40-talet, var "flygande vingar", eller "tailless aircraft" ett hett ämne, och enligt artikeln var han mycket riktigt inspirerad av Northrop's olika projekt på det temat under 40-talet.
Och Northrop var i sin tur influerade av de tyska Horten-vingarna som låg litet tidigare i historien.....

En Northropdesign från 40-talet.

Och en till.....


Och så får vi inte glömma Vought F7U Cutlass, som bygger på samma idéer....


Och här är en tysk Horten-vinge.....




.