Fritz Gosslau och hans R/C modeller

[reparatörn]

Jag såg ett program på TV10 om WWII och V-1. Man beskriver bakgrunden, och hur en viss Fritz Gosslau ville demonstrera sina "drönare" med tanke på att dessa skulle kunna användas som vapen. "Drönarna" var som det verkade vanliga högvingade maskiner med spv på kanske 150-170 cm. Tydligen någon form av serietillverkning också, då ett fotografi visade på ett antal (15-20 st) parkerade i "hangaren".

Programmet visade någon som skulle föreställa Herr Gosslau när han spakade sin modell. Kruxet är att jag tror inte ett smack på att det återspeglade verkligheten. Tvåspakssändare, båda händernas tummar/pekfingrar som greppade spakarna, sändaren i en rem runt halsen. Alldeles på tok för modernt. Så vet någon något mer om Herr Gosslau och hans modeller? Motortyp, motorstorlek, radiostyrning, modellens storlek och konstruktion? Jag får erkänna att jag blev nyfiken.

Douglas

[Bosse Jansson]

Douglas,

Ja, det verkar finnas smått om information, och hela ämnet är litet svårsökt på nätet, men Herr Gosslau låg uppenbarligen bakom ett flygetyg som man kallade "Argus AS 292" och som kan ses och läsas om här:
https://www.nevingtonwarmuseum.com/argus-292.html

Men som sagt.....det är litet magert med detaljer.....här nedan ett litet textklipp.....



/Bosse

[Bosse Jansson]

Tvåspakssändare, båda händernas tummar/pekfingrar som greppade spakarna, sändaren i en rem runt halsen. Alldeles på tok för modernt.

Ja, man kan ju undra......den filmen skulle ha varit intressant att se.
Kanske man bara fick se en "kontrollbox" som endast innehöll potentiometrarna, följt av en fet kabel från boxen till en gigantisk sändare av tidens snitt....?....och att man aldrig fick se just det... Man vet ju aldrig, när information fått tuggas genom Herr Goebbels propagandamaskin....?
Och drönaren "Argus AS 292" verkar främst vara tänkt för fotografering, till skillnad (?) från de som beskrevs i filmen du såg....eller kan det ha rört sig om samma flygetyg....?
Ja, det skulle vara intressant att få veta mer....

/Bosse

[reparatörn]

Bosse,

Jag tror problemet beror på att man filmat "modernt" och vid behov klippt in "antikt". Dokumentärens Fritz Gosslau var alltså inte den äkta varan, i alla fall inte när han filmades flygande sin modell. Skådespelarens sändare var väl dold för kameran också, men att han styrde med två spakar var helt uppenbart. Precis som Du misstänker jag att verklighetens utrustning var betydligt större och tyngre, och att han knappast skulle ha hållit sändaren i händerna- utan endast potentiometrarna eller knapparna eller hur det nu kan ha varit. Med det sagt, fanns det ändå en svart/vit bild (man såg den endast ett par sekunder) som visade på vad som verkade vara serieproduktion av "drönaren". Varje modell högvingad, med en rejäl V-form. Men......vilken motor användes? Motorerna då var ju inga kraftpaket direkt. Men kanske tyskarna tillverkade egna? Med högre effekt? Det som inte framgick av dokumentären var hur mycket den tyska regimen satsade på detta koncept, men jag kan tänka mig att Fritz Gosslau vädrade morgonluft eftersom han fick visa upp drönaren för folk från Luftwaffe. Programmets titel var (tror jag) "Nazi Megastructures", men det rör sig om flera olika ämnen från flera produktionsserier. Just det avsnitt jag såg handlade i huvudsak om V-1, andra avsnitt har andra ämnen.

Douglas

[reparatörn]

Bosse,

Jag kollade länken du visade, och har man sett.....där visas det svart/vita fotografi som visades i programmet. Just Argus AS-292 var det på bilden, men den "skådespelande" Fritz Gosslau flög en mycket mindre modell. Den var tvestjärtad också, om jag minns rätt. Och ganska "normal" som R/C modell, medan jag tror AS-292 hade en spännvidd på över två meter. 240 cm för att vara exakt, och kroppen var lika lång. Går programmet i repris kommer jag att granska den flygande modellen MYCKET noga.

Douglas

[reparatörn]

....Undersökte vidare....Google är ju bra grejer. Fabrikanten av radiostyrningen hette Lorenz, den rörbestyckade sändaren hade en uteffekt på några tiotal Watt. Inte en chans att man håller en sådan i handen någon längre tid. Eller ens händerna. Enbart vikten av batteriet borde ha placerat sändaren på marken, tillkommer sändarens egen vikt vilket nog var en hel del den med. Bärvågen var på 50 MHz, och var "tonmodulerad" med fyra olika toner. Låter som en reed i min mening. Modellen styrdes med skev eller höjdroder, och "servona" var tryckluftshistorier där tryckluften alstrades av motorn. Motorn på 70 cc var på tre hästkrafter till en början, men kom att ersättas med en kraftigare motor.

"Servot" var egentligen en kolv som drevs av tryckluft. Vid lämplig sändarsignal öppnades en ventil som släppte fram tryckluften. Vi kan alltså glömma allt vad proportionalstyrning heter, utan här gällde antingen neutrala roder eller fullt utslag. Slutsatsen blir att TV-producenten tog ut svängarna ganska rejält, det som visades kan inte ha varit ens i närheten av den utrustning man hade då.

Douglas

[Bosse Jansson]

Ja, Douglas, vi kan nog känna oss säkra på att sändaren i själva verket var av en helt annan kaliber än den du såg i "dokumentären".....

Ungefär vid samma tid experimenterade engelsmännen med "fjärrstyrda" flygplan.
Ett sådant projekt var den radiostyrda Tiger Mothen (jodå, i fullskala...!), som man kallade "Queen Bee", och den sändaren gick bevisligen i en respektabel viktklass, som man kan tänka sig med radiosändare från den tiden.

Citat: >> The R1088A was a simple 4-valve set which then sent the signals to a receiver relay set (utilizing again standard G.P.O equipment) in the aircraft's rear locker >>


Och den finns också bevarad på museum:
Filmsnutt:
https://www.youtube.com/watch?v=WQyUZ4GQAMQ

Denna sändare var tryckknappsmanövrerad, och om jag förstått rätt var "petmojen" ett reservarrangemang som kunde användas till kommandon om knapparna skulle fallera.... (?)
Rodren påverkades med tryckluft även här, och det pneumatiska systemet "matades" via en vinddriven kompressor som var monterad mellan vingarna, en bit från flygkroppen (kan ses på bilden).
Start och landning skedde "helautomatiskt", understött av ett gyro som fanns ombord.
Bilden ovan visar en landbaserad maskin, men det förefaller som om de flesta Queen Bee "avfyrades" med katapult, till sjöss.
Katapulten ses nedan:


Syftet med projektet var att kunna använda förarlösa målflygplan vid övningar.



/Bosse

[reparatörn]

Bremmenosse,

Lite mer om sändaren som den visades i "dokumentären"......nackremmen tyckte jag var helt fel, men det konstigaste var "transistorradiostylingen". Sändaren vekade vara MYCKET lik de transistorradioapparater som plågade oss övriga på badplatserna för måååånga år sedan. Jag har ett vagt minne av att det en gång tillverkades en "transistorradiosändare" i Tyskland, men vet inte hur populär den blev. Ännu mindre vet jag hur styrspakarna(?) såg ut. Känner Du igen denna mojäng från min beskrivning? Och vem var tillverkaren?

Douglas

[Bosse Jansson]

Douglas,

Jag är nästan säker på att du tänker på Grundig Variophon rc-anläggningar från tidigt 60-tal.
De sändarna är bevisligen byggda i någon av Grundigs befintliga transistorradiolådor.....t.o.m. högtalargallret finns kvar, och skvallrar om ett helt annat ursprungssyfte med de här "skalen"....
Precis som du säger, associerar man till badstränderna "förr i tiden", och genom plasten strömmade Lill-Babs, Towa Carson eller Carli Tornehave.....

Beckmans sålde de här anläggningarna.

/Bosse

[reparatörn]

Bosse,

Det KAN ha varit denna sändare de visade i programmet. Med betoning på kan. Den var ganska väl "maskerad" (förmodligen med avsikt), och jag såg ingen sändarantenn. Jag satt och spanade efter en sådan, men såg ingen. Nu KAN ju antenn med slutsteg ha stått på marken, fullt möjligt. Men som jag skrev tidigare....går programmet i repris, kommer jag att granska radiostyrningsdelen MYCKET noga. För jag tror inte att man visade någon "äkta" utrustning från Firma Lorenz GmbH.

Douglas

[Bosse Jansson]

En annan rc-anläggning från ungefär samma tid var den tyska "TELECONT", som ingick i Robbes sortiment och såldes av Beckmans här hemma.
Med sitt gedigna läderfodral och nackrem kunden den lätt uppfattas som något "helt annat", som t.ex. en komradio eller något industriellt mätinstrument osv......
Fanns i 1-spaks och 2-spaksutförande.

[Bosse Jansson]

Här är en bild av ett gäng "dignitärer" som blir förevisade Herr Gosslaus radiostyrda "Argus".
Bredvid flygfarkosten står något som skulle kunna vara en sändarlåda, via en sladd förbunden med - kanske - en "knapp- eller spakdosa", påminnande om ED "Boomerang" rc-anläggning som kom i handeln ca 10 år senare.
Funderar på om det kan vara så....?

[reparatörn]

Bosse,

Visserligen är bilden suddig, men jag vill hålla med Dig. Sändaren (av fabrikatet Lorenz?) verkar väl omfångsrik om man säger så, förmodligen relativt bastant (och därmed tung). En extern sorts "tryckmojäng" för att skicka kommandon verkar då rimlig. Sedan är det väl rimligt att misstänka att ED Boomerang blev som den blev om engelsmännen kände till Firma Lorenz- och det tror jag att de gjorde. Tysk teknologi var ju då intressant att "låna" för eget bruk....praktexemplet är ju vår "svenska" J-29 Tunnan, som i min mening inte alls var så svensk som det verkade då. Ett annat exempel är den tyska ubåten som sänktes utanför västkusten alldeles i slutet av WWII. Den bärgades, studerades noga av svenska konstruktörer och blev grunden till vår nya ubåtsflotta. Man får inte vara dum...…

Douglas