"Landställstänket" från förr

[reparatörn]

Ett mysterium från förr (gissar 40- till 50-talet) var att landställen av pianotråd ofta inte limmades eller skruvades fast som det var, utan man skulle omgärda pianotråden med mässingrör eller liknande när stället limmades eller skruvades fast.

Varför det? I och för sig fick ju landstället lite xtra rörelseförmåga (fjädring), men varför använde man detta omständiga (nåja) sätt? Något måste det ju ha varit. Blir inte kvitt misstanken att det hade att göra med den tidens typ av hjul (svampgummihjul), men var det hela orsaken?

Douglas

[Bosse Jansson]

Om vi begränsar oss till trådens ämne, landställ, öppnar sig ett universum av både smarta och heltokiga konstruktioner bakåt i tiden.....de mest gåtfulla och märkliga lösningarna hittar man inte minst under mellankrigsåren, då många "experter" fick utrymme i hobbylitteraturen. Modellflyg var då en kraftigt expanderande hobby, och förläggarna hade nog inte alltid så god koll på vad som gavs ut....
Har sett många RIKTIGT underliga landställskonstruktioner i de tidiga böckerna.....sådana som får en att undra VARFÖR...?.
I god Darwinistisk anda slogs emellertid de värsta krumsprången ut ganska snabbt, eftersom byggsatstillverkarna tävlade om att producera välflygande och (någorlunda) praktiska modeller som förväntades ådra sig ett gott rykte....men det fanns förstås undantag....

Mässingsrör
Det var inte helt ovanligt med landställ bestående av ett höger- och ett vänsterställ som stacks in i mässingsrör som gick genom kroppen, där de var sydda/limmade till ett par spant..
Ställhalvorna kunde hållas samman med ett gummiband, eller genom någon annan finurlig fjädrande konstruktion.
Dessa ställ tycker jag får godkänt, eftersom de gör modellen föredömligt demonterbar, samtidigt som en viss "knock-off-ability" erhålls...

Men jag anar att det inte är denna konstruktion som du menar i ditt inlägg här ovan.....? Kan du utveckla...?

/Bosse

[reparatörn]

Bosse,

Blev osäker, så jag kollade igen. Den första ritningen som visar en "Coquette" (se RCME okt 2018), har delade landställ som stämmer med Din beskrivning. Andra ritningen verkar ha "försvunnit" (kan ha varit ritningen till en friflygade Sopwith Camel), med en mystisk konstruktion där också. Hmmmm…. engelska herrar som "pappor" här.....kan det vara orsaken? Det stämmer med att landställen blir lätta att avlägsna, men varför skulle man vilja det? Men hårda landningar kanske blev "standard" med relativt sett hårda svampgummihjul. Och att man därför behövde bocka till pianotråden då och då. Något måste det ha varit.

Douglas

[reparatörn]

Det tog tid, men jag tror att jag begriper baktanken nu. Det måste ha varit att försöka få varje landställsben att fjädra oberoende av det andra. Det KUNDE ju hjälpa - i alla fall vid civiliserade landningar- om hjulen var relativt stela, pneumatiska hjul fanns väl inte då.

Douglas

[Bosse Jansson]

Pneumatiska hjul
Jodå, pumpbara hjul har funnits väldigt länge, inte minst i form av "Trexler Balloon Wheels", (Made in USA) som existerat sedan (har jag för mig) 1936 eller så, och faktiskt fortfarande går att köpa...!
https://static.rcgroups.net/forums/a...1-DSC_4809.jpg

De här hjulen har dock aldrig varit särskilt billiga, och såvitt jag vet har de aldrig figurerat i våra kära gamla hobbykataloger, och än mindre hos Hobbyhandlar'n På Hörnan.....
Jag har inget minne av dessa hjul från de svenska modellflygfälten på "den gamla goda tiden"....förmodligen var de liitet för exklusiva för att fresta någon svensk importör "back then"....eller så har jag bara missat dem.....
Superlätta, superstudsiga fina hjul med tränav, men som dessvärre inte är alldeles underhållsfria.....

Nej, här fick vi hålla tillgodo med de beprövade "svampgummihjulen" som tidigare nämnts, och de var inte dåliga de heller...

/Bosse

[Thomas]

Inte direkt trådens ämne men....dom är ganska mysiga Trexler-hjulen men kräver som sagt lite underhåll. Till exempel som att pumpas....

[reparatörn]

Thomas,

Jag har en sådan pump jag också. De Trexlerhjul jag använde (och fortfarande använder) sitter på en Sig-Cub som Din far byggde någon gång under tidig Juraperiod. Pumpen fungerar, men hjulen uppvisar en oroväckande sprickbildning. Det gjorde de redan när jag blev ägare till Cuben. Jag sprayade däcken med silikonolja, men det reparerade förstås inga sprickor. Så.....hjul från Trexler verkar kräva ett visst underhåll. Har Dina klarat sig?

Douglas

[Bosse Jansson]

Ja, med Trexlerhjul får man bl.a. föra in "åtgärd av pyspunka" på listan av servicerutiner.....
Är det nosen på en "Mamselle" vi ser på bilden, Thomas....?



Här ser vi ett ställ från tiden innan pianotråd blev ett självklart material till landställ.
Gjort av rotting, och försett med något slags "gummiamortisör" kring hjulaxeln....
Ganska avancerat för att höra till en enkel stavmodell för gummimotor....





/Bosse

[Bosse Jansson]

Douglas,

Jag var tvungen att ladda ner en Coquette-ritning (som du nämnde) och titta på landställskonstruktionen.
Och visst är det ett höger-vänsterställ instucket i mässingsrör, vilket var ganska vanligt, inte minst på den där ön väster om oss....
Såvitt jag kan se, visar inte ritningen hur ställhalvorna skall hållas kvar i rören....ett tvärgående gummiband mellan två krokar var ganska brukligt, och även en lödd tvärgående (lätt fjädrande) pianotråd undertill kunde förekomma, men här får man inga sådana tips....
Kanske är det tänkt att man skall göra en liten "krök" på insticksbitarna så att stället går riktigt trögt att trycka ihop...?

Ett litet tilläggspoäng för denna typ av ställ, är att det blir väldigt lätt att klä en flygkropp med "benen" borttagna......

/Bosse

[reparatörn]

Bosse,

Jag såg ingenting i texten om hur landställshalvorna skall sitta ihop, men gissar att det var något som var välkänt då. Det KAN ju ha varit så enkelt som att pianotråden skulle kärva lite när "sidecuttern" kom till användning. Svårt att veta, men det var säkert någonting enkelt. Och som alla kände till då.

Douglas

[Bosse Jansson]

Ja...."sidecuttern" kan säkert stuka till trådändan så att lämplig tröghet erhålles....

Här nedan ser vi en ganska "typisk" engelsk lösning, på en "Mini-Eros", dvs en halvskalamodell (ca 105 cm spv) av John Coasby's stora Eros. Den förminskade modellen gjordes av David Boddington, och undertecknad byggde just en sådan i början av 80-talet....

Stället består av ett höger- och vänsterställ instucket i fastsydda mässingsrör, och de bakre benen var förbundna med ett gummiband via 2 krokar.
Med "lagom" lättgående glapp mellan rör och pianotråd fick detta ställ riktigt bra "knock-off"-egenskaper vid litet tuffare markkänningar.


Här ser vi gummibandet skymta:




Och så här var det gjort:




/Bosse