varför sitter man ner?

[reparatörn]

Har grunnat över detta mysterium ett antal år, och får erkänna att jag inte begriper. Det händer ofta när en eller flera män skall fotograferas i något sammanhang.....så är det ofta så att de sitter ner. Det verkar inte spela så stor roll vad som skall visas på bilden (modellflyg eller teknisk apparatur eller vad som helst), men man ska tydligen sitta ner, gärna på huk. Att stå på ett knä verkar fungera det också. Det finns säkert ett dolt budskap här som jag inte begriper, men någon annan vet kanske varför. Så- vad är budskapet? Att bygga förtroende eller vad? Kan ju nämnas att det är relativt sällsynt att kvinnor sitter på huk för samma ändamål. Det kan förekomma, visst- men jag upplever kvinnors hukande som sällsynt. Män däremot verkar göra det ofta och gärna. Så vad är motivet?

Douglas

[pgerts]

Motivet med att sitta - är väl uppenbart - bekvämt - och lätt att ha en dricka vid sidan.
Och inga problem med precisionen.

[Bosse Jansson]

Douglas,

Du fick mig att börja fundera.... (är det bra eller dåligt...? )

* Två befjädrade män sitter utanför en wigwam och röker fredspipa. (Jag tror att det är viktigt att båda sitter här...)
* Storbonden blev under sent 1800-tal avfotograferad på sin ålders höst sittande på en pinnstol.
* Bruksjobbaren står med mössan i hand och lyssnar på Patron som sitter bakom sitt skrivbord.
* Den dömde ombeds resa sig medan han/hon lyssnar på den sittande domaren.

Kan saker som värdighet, pondus, eller signalerande av makt ha med saken att göra, om vi gräver riktigt djupt.....?

Men jag kan också se en del undantag.....t.ex. i den militära miljön....eller varför inte modellflyget....?
Och, det är ju rätt så skönt att sätta sig ner.....


/Bosse

[pgerts]

..
Men jag kan också se en del undantag.....t.ex. i den militära miljön....eller varför inte modellflyget....?
Och, det är ju rätt så skönt att sätta sig ner.....
/Bosse

Var det inte Molander som satt i en snurrestol och flög linkontroll?

[Airfoil]

För att anspela på bilden, jag sitter aldrig när jag flyger. För om termiken råkar hamna bakom stolen får jag problem. Och flyger jag motormodell har jag bara halva luftrummet till förfogande. Men däremot sitter jag gärna med en kopp kaffe efteråt, inte minst för att vila en stund.
Och... att sitta på en stock vid en sjö med vandringsryggan bredvid och kaffe i handen, spana ut över en liten tjärn ersätter 1000 besök hos psykologen. Men där SKA man sitta och filosofera.

[Bosse Jansson]

Men däremot sitter jag gärna med en kopp kaffe efteråt, inte minst för att vila en stund.
Och... att sitta på en stock vid en sjö med vandringsryggan bredvid och kaffe i handen, spana ut över en liten tjärn ersätter 1000 besök hos psykologen. Men där SKA man sitta och filosofera.

Tummen upp för dessa exempel på positivt sittande....!

Själv har jag flera gånger försökt att sitta och flyga rc.....men det har varje gång slutat med att jag plötsligt står upp ändå, utan att jag riktigt vet hur det gick till...........

[bem]

Bosse Jansson,

Kanske inte du bör flyga nåt sån här då om du skulle få chansen nån gång...
Med tanke på att du ställer dig upp utan att du själv vet hur det gick till...

Nån som provat sådan här mackapär nedan?

Från Allt om hobby 1986 nr 4.

/Bo

[reparatörn]

Roligt att se hur tråden liksom hamnar snett......men det är OK, jag finner även det underhållande. Det jag hade i åtanke var varför vi modellflygare föredrog (eller var det fotografen som ville ha det så?) att sitta på huk när vi skulle visa upp våra alster. "Om jag får tid" (lägg märke till brasklappen) tänker jag leta upp några omslagssidor som exempel. Allra helst skulle jag vilja ha bilden på SVT's dåvarande tekniske redaktör (Bergsten?), där han sitter på huk framför en bärbar TV-pejlutrustning. Budskapet är var laglydig, betala TV-licensen, TV-pejling fungerar, jag kan det här med pejling förstår ni. Och han satt nog på huk för att förstärka budskapet. Själv blev jag inte ett dugg imponerad, eller ens uppskrämd- men andra kan ju ha påverkats.

Bilden Bo visar på "anordningen" verkar var en kopia (nåja) av en liknande mackapär som marknadsfördes i Nordamerikatt på 70-talet. Den blev ingen storsäljare om jag säger så. Opraktisk (om man råkade styra bakom sig, för jag tror inte att "sätet" kunde rotera 180 grader), och trots att tanken var att man "skulle spaka som på riktigt", kändes det nog aldrig äkta. Dyr var den också, så tror inte många köpte den. Jag skulle också tro att de som köpte den tröttnade ganska snabbt. Roligare då att stå som en staty på Påskön, och bara hålla sändaren i handen.

Douglas

[bem]

...varför vi modellflygare föredrog (eller var det fotografen som ville ha det så?) att sitta på huk när vi skulle visa upp våra alster.
Douglas

De gånger nån vill ta foto på mina plan och mig brukar jag fråga om de vill att jag lyfter upp planet och håller det i händerna, om inte så blir det bild sittande på huk framför eller bakom planet. Jag har själv inte reflekterat över detta. Är väl så att oftast är det enklast att bara sätta sig på huk bredvid planet om nån vill ha ett foto pilot/byggaren och planet.
Nuförtiden kan ju en del plan vara rätt tunga också, så de blir nog för det mesta kvar stående på marken vid fotografering.
/Bo

[pgerts]

Dagens "sittflygare" - Flyger RTP med RC

[Segelvinge]

Iaf. rubriken på ämnestråden är rätt allmänt hållen ("Varför sitter man ned?"). Snedseglandes fortsätter jag dessvärre den påbörjade vägen att vantolka tråden:

Den enda “traditionella” modellflygsverksamhet jag har gjort där sittandet har känts naturligt vid flygning är pass med FMS (RC-simulatorn). Tidigare rätt begränsade utomhusverksamheter (som barn/ungdom) har undantagslöst skett ståendes – blev aldrig så van vid situationen så att det kändes rimligt att sitta ned och sedan var det för spännande när något väl skedde.

Sitta ned är heller inte riktigt aktuellt vid 2- och 4-linors drakflygning eftersom du är en fysisk (mekanisk) del av framdrivningen och kontrollen. Om det finns vind så ser piloten nästan endast den halvan av himlen som finns nedströms. Dock gör piloten klokt i att titta runt på marken då och då, då det är ett vanligt inslag att gå/jogga också baklänges speciellt vid låg vind.

Vid drakflygning i lätt (eller ännu mer vid frånvaro av) vind krävs mycket förflyttning av piloten för att reglera hastigheten och hålla draken i luften– ansträngning som att spela tennis kanske. Vid 2-linorsframförande i medel och lite hårdare vind så måste man vara beredd att röra sig och händerna snabbt medvind för att kunna stalla draken och göra (slakline-)trick. Ansträngningen är då som trädgårdsarbete kanske. Vid medel och lite hårdare vind vid 4-linorsframförande rör man sig inte så mycket (möjligen skulle man kunna välja att sitta i dessa vindar). Man kör då med styvare ram och mer ventilation (”myggnät”) i seglet. Vid ännu hårdare vind ökar ansträngningen för båda typer av drakar självfallet.

[liggisten]

Min spontana tanke är att vi halvt omedvetet hukar oss/sätter oss, för att bättre få plats i bilden.
Om vi ska vara med på bild med vårt flygplan exempelvis, så vill man ju att flygplanet ska vara "så stort som möjligt" på bilden, så hukar sig ägaren så blir det helt enkelt mer plats på fotot för flygplanet, eftersom man inte behöver slösa fotografi-yta på ägarens längd (och följdaktligen bakgrunden).