Kolfiber - tips och tricks efterlyses

[Bosse Jansson]

"Jansson goes Space Age"...jojo....

Nu har jag införskaffat en kolfiberremsa, av nyfikenhet och för att försöka bli kompis med den, och - kanske - involvera den som förstärkning i balsalaminat m.m.
Den här "remsan" är 7 x 0,1 mm, och består enligt uppgit av 12000 trådar....

Omedelbart märker jag att den inte är alldeles lätthanterlig.....visserligen skall den kunna delas i smalare bredder (en användbar egenskap), men jag var oförberedd på att den skulle dela sig så lätt.....nästan FÖR lätt....!
Här får man tydligen vara ytterst försiktig vid handhavandet, och dessutom vara långsam, systematisk och planerande från ögonblicket rullen öppnas, och framåt....

Den här uppgiften blev mer "hairy" [ både bokstavligen och bildlikt ] än jag förväntat mig.......
Helt enkelt inser jag nu att jag hamnat i början av en "learning curve".....


Därför vore det trevligt om även andras erfarenheter kunde ventileras här,,,,,handhavande, användningsområden, trix, favoritlim osv osv....

[Cox]

Den typen av fibrer har väldigt bra egenskaper längs med fibern. Jag har bara använt det i andra, icke RC, sammanhang, tex så kan man vira det runt en windsurfing mast för att få en förstärkning. Man bör se upp med skarpa kanter, det finns risk för att fibrerna knäcks och till limning så funkar lamineringsepoxy bra.

I RC sammanhang så kan jag tänka mig att man kan förstärka en vinge/vingbalk med ett lager fibrer på över och undersidan av balken.

[Gee_Bee]

Det du fått tag på heter KolfiberRowing, den är som du redan märkt svår att hantera och i mina ögon mycket svår att dimmensionera korrekt med.
Kajaken skrev ett gäng DLG-bygg trådar för många år sedan på gamla SMF, där hanterar de Rowing och gav lite tipps om hur man gör.

Min egna erfarenhet begrännsar sig till att använda rowing till:

• Göra vingbalkar då man vakuumbaggar kompostitvingar på cellplast.
  • Tricket är då att mätta fibrerna med epoxy på en skiva klädd med brunpapp och sedan lyfta över allt till där man vill använda dem.
• Förstärka insidor av flygplanskroppar (glasfiber) ofta runt upptagna hål eller där det är exta påkänningar
  • Antingen som ovan, dvs kladda med epoxy på annan plats och lyfta in den i vått tillstånd
  • Eller limma på plats med CA
• Reparationer av kompositkroppar:
  • Små reparationer (sprickor etc) rowing vinkelrätt mot sprickan som limmas med CA
  • Avslagna kroppar. Använder ofta rowing vinkelrätt mot brottet, sedan sedan lindas en glasfiberväv ytterst för att hålla allt på plats. Använder epoxy eftersom det är olika material som skall fogas.

Några faror med kolfiberrowing:

• Osäker på hur hälsosamt det är att använda detta med tanke på att det är fibrer. Slipar man torrt så skal man nog använda munskydd.
• Kolfiber har väldigt hög E-modul, det gör att töjningen i absoluta tal är väldigt liten, även vid höga belastningar. Det betyder att man måste vara mycket nogrann med att få fibrerna så parallella som möjligt. Blir det lite S-form på fibrerna så kommer endast ett fåtal att ta upp hela lasten, resten av fibrerna kommer att vara helt obelastade. Det ger två konsekvenser
  • Direkt så har du massa material som inte arbetar => onödigt tungt
  • Långsiktigt så kommer du att knäcka alla fibrer, de rakaste tar mest last och knäcks först och sedan knäcks dem i tur och ordning efter hur passa raka de är.
• Ofta så försträcker man rowing innan man lägger på matris (lim) för att undvika problemen ovan.

[Bosse Jansson]

Tack Cox och GeeBee...!

Era kommentarer bekräftar en del funderingar som redan börjat "bubbla", redan innan jag gjort några praktiska prov......inte minst det här med "rakhet" och behovet av försträckning......
Och, med så många trådar är rowingen helt klart "pillig" att dimensionera om den skall delas, vilket ingår i mina planer.

I min "byggarvärld" tänker jag främst på att involvera kontrollerade (små) bredder av rowing i vingbalkar, och även i laminerade spetsar av olika slag.

Modellen nedan är troligen litet för liten för att det skall vara praktiskt att blanda in kolfiber, men den får här tjäna som exempel på vilken typ av laminat som (troligen) skulle vinna på kolfiberinblandning, om man nu tänker sig det hela i litet större format.....



Skall bli spännande att göra några praktiska tester.
Undrar om det finns något lättare alternativ till lamineringsepoxy.....???

[Gee_Bee]

Jo, en till utmaning med kolfiber:
Man ser inte när fibrerna är mättade med sin matris (oftast epoxy), inte alls på samma sätt som med glasfiber som går ifrån vitt till genomskinligt. Tricket är övermätta fibrerna och sedan pressa bort överflödet. Det är därför det är så praktist att göra kladdarbetet vid sidan av och inte i modell. Min metod på brunpappret är:

• Försträck alternativt fäst fibrerna med en tejp i ena änden
• Stryck på med matris i ett överflöd
• Bearbeta in matrisen med en roller, inte skum utan gummi eller metall
• När man tror att allt är blött så skrapar man bort överflödet med ett gammalt kreditkort eller annan mjuk plastbit.
• klipp av i lämplig längd och lyft in till där den skall vara, lägg på ett tryck så att du vet att kolremsan får kontakt med underlaget.

[Bosse Jansson]

Allra första träningspasset

Sådärja......nu har jag gjort en försiktig test i miniformat.
Tre balsalistbitar med två smala kolfiberremsor emellan, som en "dagobertmacka" ungefär.....
Fibern är, mycket riktigt, litet besvärlig att dela med precision, men omöjligt är det uppenbarligen inte..
Tipset att mätta fibern med lim på en pappskiva bredvid var värdefullt, och likaså detta med vikten av att hålla alltsammans spikrakt hela tiden....


Men jag testade även en helt annan sak: I mina viktväktarambitioner provade jag att mätta fibern med uttunnat acetonlim (i detta fall Karlssons), vilket verkade fungera (kändes så i alla fall).....
Nu sitter det i spänn, och i morgon får vi facit på den den allra första testen.
Sedan kan jag utöka det hela till litet större format, samt även böjda laminat.....
Spännande det här.......

[Gäst]

I den här tråden visade PerN sin drönare uppbyggd med plywood och kolfiber i ett sandwichlaminat. Att baka med vacuum ger stora fördelar då man blir av med luft som kan ställa till det med hållfastheten.
https://svensktmodellflyg.org/forum/...9-fotodrönare

[StefanR]

Jag TROR att kolfibern gör mest nytta ju längre ut från centrum den är, på samma sätt som en I-balk har mest metall på tvärstrecken, den vertikala delen har enbart till uppgift att hålla de två horisontella delarna åtskilda.

En del flygplanstillverkare, exempelvis Vladimir (f3j.in.ua), bygger sprygelvingar med en tunn remsa kolfiber på över- och undersidan av sprygeln. Jag har tidigare köpt sådana remsor (för reparationsändamål) från CLM Pro men jag vet inte ifall de finns kvar i sortimentet.

Det borde gå att göra egna sådana remsor med följande metod:

• Vaxa en slät plast (innan jag hade tillgång till mylar använde jag byggplast, ytan blir något "vågig" men det är inte synligt på en smal remsa)
• Lägg ut remsor av kolfiberrowing så att det blir några centimeters bredd
• Mätta med lamineringsepoxy
• Låt epoxyn suga in i kolfibern i 20-30 minuter (kanske inte nödvändigt, men jag gör det till viss del av vidskepelse )
• Ta bort den mesta epoxyn genom att trycka hushållspapper emot den till inget mer epoxy fastnar i papperet.
• Lägg på en slät plast på ovansidan, men mycket vikter ovanpå.
• Låt härda 24 timmar
• Öppna paketet och skär kolfiberflaket till remsor av önskad bredd.

När jag har reparerat spryglar har det funkat bäst att limma kolfiberremsan med tunn CA. Lättast tyckte jag det var att fästa den i ena änden, sedan limma några centimeter i taget samtidigt som jag tryckte på den med eggen på ett knivblad (för att undvika att fastna, vilket hände mer än en gång när jag tryckte med fingrarna ).

[Bosse Jansson]

Jag TROR att kolfibern gör mest nytta ju längre ut från centrum den är, på samma sätt som en I-balk har mest metall på tvärstrecken, den vertikala delen har enbart till uppgift att hålla de två horisontella delarna åtskilda.

Ja, helt klart är det så. Det känns som rätt sätt att tänka när man strävar efter maximal styrka.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu har jag gjort nästa provbit.
Det blev ett cirkelsegment, som kan få föreställa en vingspets, fena eller dylikt.
Trots att det stundom blev litet "nybörjarsvettigt" (kolfiberhanteringen), blev resultatet ändå godtagbart och framför allt lärorikt.


Laminatet består av totalt 13 balsastrippar och 2 kolfiberlängder.
Kolfiberremsorna är vardera (ungefär) 1/5 av originalremsans bredd, och logiskt borde då varje längd bestå av ett par tusen trådar.....

Först 3 balsalaminat, sedan kolfiber.....därefter 7 balsalaminat plus ytterligare kolfiber, samt slutligen 3 balsalaminat.
Nu hamnade kolfiberremsorna litet längre från varandra (bra), och det hela känns påtagligt styvt (med en viss svikt).

Ungefär så här vill jag nyttja kolfibern i mina balsabyggen, dvs bygga in och öka styrkan en rimlig grad, utan att behöva öka vikt eller volym.

Visst kan man mer eller mindre obegränsat öka styrkan hos en modell, genom att "bygga på" och bygga på ännu mer, men hur stark behöver en modell egentligen bli.....och hur definieras "stark" i modellflygsammanhang....?
Är man betjänt av en vingspets som ligger och glänser oförstörd i gräset när resten av modellen är kaffeved.....?
Och, vid vilken vingbelastning börjar modellen anfäktas av självskadebeteende....?
Det är sådana tankar som är hälsosamma när man "tänker in" modellens relativa "styrka".....

Hmm, ja.....det börjar nu klarna hur det här materialet kan användas för att optimera balsabyggen, men jag inser att här finns mycket att lära, och inte minst att öva på när det gäller hanteringen....