Meddelande

Minimera
Inget meddelande ännu.

Clipped wing Cub, spv 2,8 m

Minimera
X
 
  • Filter
  • Tid
  • Visa
Rensa alla
nya inlägg

  • Clipped wing Cub, spv 2,8 m

    Jag vill ha något att göra i min hobbyverkstad under vintern och tänkte att en byggsats skulle bli lagom jobb. Men det var inte så lätt att hitta byggsatser, det säljs nästan bara ARF från Kina. Jag hittade dock SIG Mfg i USA och frågade om de kunde leverera en Clipped Wing Cub byggsats till Sverige. Javisst, det går bra, men frakten kostar 340 USD. Det var dyrt! Kan jag köpa bara ritningar? Javisst, det går bra.

    Så jag köpte ritningar och betalade tull och moms på det. Under tiden jag väntade så laddade jag ned manualen, och den börjar med historien bakom Clipped Wing Cub, så jag börjar denna tråd med att återge historien som står i manualen till byggsatsen. Det finns flera bilder på planet, men det går inte att kopiera bilderna, jag kan bara kopiera texten. Men jag kopierade en annan bild.


    Klicka på bilden för större version

Namn:		471.jpg
Visningar:	318
Storlek:		117,0 KB
ID:		18710

    The Clipped Wing Cub Story
    The classic Piper J-3 Cub has been America's favorite light plane for over 40 years. More than 20,000 of them were built between 1937 and 1947 for both civilian and military use. By 1980, the number of still airworthy J-3's in the U.S. had declined to approximately 3,600. One of these bears registration N32629 and is recognized worldwide as Hazel Sig's Clipped Wing Cub. N32629 was manufactured in 1941 at the Piper factory in Lock Haven, Pennsylvania as a standard Piper J-3C-65 Cub, serial number 5498. Not much is known about the first 12 years of its life. The first logged entry was made on February 12, 1953 by a flier in Frederick, Oklahoma. He said; "The previous owner did not comply with CAR. 43·22 on the maintenance of aircraft records. The aircraft log, if maintained, has been lost or destroyed. From known information, the aircraft has been estimated to have approximately 4000 hours total time". With that many hours of flight time accumulated in just 12 years, it's pretty safe to assume that N32629 was used for flight training during the 1940's. The Cub was sold in 1955 to an A & E mechanic who moved it to Mount Pleasant, Iowa. It remained in Iowa through the 1960's, being used by several different owners for pleasure flying.

    Jag gör ett avbrott här eftersom man inte kan ladda ner mer än 10000 tecken.


  • #2
    Hazel Sig, president of SIG MFG. CO., purchased N32629 in January of 1968. She flew the J-3 in its standard form through the spring and summer of that year. The log books showed that the Cub had been covered with ceconite and painted with enamel in 1965, just three years before Hazel bought it. The ceconite and enamel turned out to be a bad combination. After the simplest aerobatics, the enamel had begun to crack and loosen from the fabric in several places. It was soon obvious that the Cub was going to need recovering again in the near future, much sooner than should have been the case. Hazel Sig standing beside her newly acquired standard Piper J-3 Cub at Sig Field Montezuma, January 1968. At that time, N32629 was painted cub yellow with red trim and black registration numbers. It was manufactured in 1941. .

    As it turned out, a late-summer '68 wind storm brought the Cub's covering problems to a head. With the storm fast approaching and no hangar space available, Hazel quickly tied the Cub down outside. To keep the rudder from slamming from side to side in the gusty wind, she grabbed a roll of duct tape and taped the rudder to the fin. Needless to say the tape held perfectly during the storm, but when she tried to take it off later, huge chunks of enamel came off with it. The recovering project couldn't be put off any longer.
    After retaping over the bare fabric spots, Hazel flew the wounded Cub to the Ottumwa, Iowa airport. There the entire airplane was stripped of its covering and inspected. It turned out to be in worse shape than originally thought. The wooden wing spar had been damaged by mice and hastily varnished over in '65. The control cables were brittle. The engine needed an overhaul. And the list kept growing. The Cub needed to be completely rebuilt!

    Driving to Ottumwa (50 miles) every night after work, Hazel completely dissassembled the J-3. For better aerobatic performance, she had 40" clipped off the inboard (cabin) end of both the right and left wing panels. This was done by a licensed mechanic in accordance with FAA approved modification that were developed by aerobatic pilot Earl C. Reed in 1953 for his Cub. (Several other J·3 Cubs have also been modified using Earl's plans.) All the steel tubing framework in Hazel's Cub was cleaned by sandblasting and primed with zinc chromate. The wooden parts were repaired or replaced as needed. The Continental A65-8F engine was completely overhauled and modified to produce 75 h.p. instead of its normal 65.

    Kommentar


    • #3
      Hazel, assisted by her husband Glen and plant superintendent Maxey Hester, then trucked the Cub parts back to Montezuma and put them in a basement room of the SIG factory. Over the winter months they recovered the airplane with grade "A" cotton. When it came time for the color painting Hazel, Glen and Maxey all had different ideas. They agreed on the sunburst pattern, but according to Hazel; "Glen wanted it to be red and white, Maxey like blue and white, and I thought yellow and white would look best. As you can see, "Maxey is the one who actually loaded the spray gun". Hazel Sig taxies her rebuilt Clipped Wing Cub out of the hangar for its very first test flight at the Ottumwa Airport in the summer of 1969. Approximately 3-112 feet was clipped off the root of each wing panel for better aerobatic performance.
      The almost-done Cub took another truck ride back to Ottumwa in the spring of 1969 for reassembly.

      New cowlings, windshield, side windows, tailwheel, and metal prop were installed. Added touches like chromed cylinder heads and top shrouds, streamlined bungee covers, a personalized Cub bear emblem, radio gear, and a new interior made Hazel's Clipped Wing Cub one of a kind.

      The first test flight of the reborn Cub was made at the Ottumwa airport in the late summer of 1969 with Hazel at the controls. Modelers got their first glimpse of the Clipped Wing when she flew it to Doylestown, Pennsylvania for the 1970 RC Aerobatic World Championships. Since that time, thousands of model versions of the Clipped Wing Cub have been built and flown all over the world. Over the years, Hazel has graduated to snappier and more powerful aircraft for her aerobatic flying, but none has captured the attention and affections of modelers as much as the blue and white Cub. It's a very special example of America's favorite airplane!


      Kommentar


      • #4
        Ritningarna är i ¼-skala, och vingen är hel och stabben är fastlimmad i aktern. Det kan jag inte ha, för modellen måste gå in i en VW Passat. Då tänkte jag att om jag ändå måste ändra så kan jag ju ändra till så stor modell som precis går in i bilen. Efter måttagning i bilen kom jag fram till att jag kunde öka storleken 1,3 ggr.

        Jag har inget CAD-program i datorn, så jag tog en gammal tapetrulle och ritade på baksidan. Vingbredden får precis plats på tabetbredden, och spännvidden blir 2,8 m. Även om planet har vingstöttor så gör jag det med vingrör för enklare montering på fältet, och jag sätter ett skev-servo i varje vinghalva istället för ett gemensamt i mitten. Stabben blir delad med vingrör på vanligt sätt, och jag tror att jag skall ha 2 st servon till höjdrodren som säkerhet, det blir ju ett ganska stort plan. Originalritningarna har ett servo för höjdrodren.

        Att skala upp längder och bredder är ju enkelt, bara att multiplicera med 1,3, men kurvor är besvärligare, t.ex, spryglarna, vingspetsarna, stabben och rodren. Det finns två alternativ, antingen lägga ett koordinatsystem över och multiplicera varje koordinat, eller lägga vektorer och mäta längder och vinklar. Jag valde koordinatsystem.

        Ritningarna jag gör är inte detaljerade utan visar i den nya skalan 1/4x1,3= 1/3,08 bara huvudkonturer och placering av spryglar och lister mm.

        Tanken är att det skall bli hobbyjobb under vintern, men jag vill börja känna på bygget redan nu så jag börjar med spryglarna.


        Klicka på bilden för större version

Namn:		IMG_3198.JPG
Visningar:	308
Storlek:		2,31 MB
ID:		18714

        Jag gör 2 st spryglar av något hårt material som är lite svårslipat, jag tar en bit golvparkett. Borrar 2 st 10 mm hål för att under montering trä upp spryglarna på två 10 mm stålstänger. Så lägger jag alla spryglar av 4 mm lättply i en vinghalva, 11 st, mellan och skruvtvingar ihop paketet och slipar till och gör uttag. Då får jag alla spryglar exakt lika.

        På bilden ses också listerna, två av furu och fyra av kolfiberrör. Jag hade tänkt mig 8x8 mm kolfiberrör, men Carbix hade bara 9 st i lager och de skall jag ha till kroppen. Jag köpte 4x4 mm och har limmat ihop 2 st till 4x8 mm.

        Eftersom listerna är längre än 1 m så måste jag skarva. Jag limmade ihop kolfiberrören förskjutna 25 mm, kan ses på bilden, så varje rörs skarv ligger mot hel rörsida. Så har jag inne i röret lagt 40 mm pianotråd med epoxi i skarven. Utanpå skarven har jag 1 mm kolfiberband över och under. Jag tror att det blir en hållbar skarv.
        Klicka på bilden för större version

Namn:		IMG_3199.JPG
Visningar:	307
Storlek:		2,16 MB
ID:		18715

        Spryglarna är uppträdda på två stålstänger som jag lägger på några exakt lika höga klossar. Vingnosen är en 40x20 mm balsalist som jag har gröpt ur på insidan men ännu inte format utsidan. Skevrodret inte ursågat ännu. Hål finns för vingrör.

        Kommentar


        • #5
          Klicka på bilden för större version

Namn:		IMG_3200.JPG
Visningar:	312
Storlek:		2,67 MB
ID:		18717

          Orsaken till att de främre listerna är av furu och inte kolfiber är att främre delen av vingen är plankad och limmad med vitlim. Vingstöttorna skall fästas med M4 skruvar, så jag har monterat islagsmuttrar för dessa. På SIG´s ritning är fästena för vinstöttorna intill en sprygel. Då kommer hela kraften från t.ex. en hård landning att belasta en sprygel. Jag valde att lägga fästet mitt emellan två spryglar för att ta halva kraften på vardera sprygeln. Fäste för servo är monterat.

          Klicka på bilden för större version

Namn:		IMG_3201.JPG
Visningar:	307
Storlek:		3,05 MB
ID:		18718

          Så här ser nu stommen till höger vinge ut. Jag lämnar nu den för att fortsätta med annat. Kvar att göra är att forma nosen, såga ut skevrodret och forma till det, montera in vingrörshylsan och putsa till. Men det vill jag göra när vänstra vingen är klar. De två vinghalvorna måste ju passa ihop perfekt, och det är möjligt att jag måste limma på lite balsa och slipa ihop de två halvorna så det inte blir någon glipa mellan.

          Fortsättning följer.


          Kommentar


          • #6
            När jag gjort en vinghalva vill jag börja med kroppen, och jag börjar bakifrån med fenan + sidroder. Jag gör bägge av enbart 10 mm balsaflak, sågar ut ribbor och limmar ihop till 20 mm tjocka ribbor och monterar ihop till fena och roder enligt bild. Pinngångjärnen sitter i men är inte limmade, rodret är inte utsågat ännu. Det låter tungt med 20 mm balsa, men det mycket borrat hål och urgröpt. Det går givetvis att göra en lättare konstruktion, men jag ville pröva detta enkla sätt.


            Klicka på bilden för större version

Namn:		IMG_3211.JPG
Visningar:	202
Storlek:		2,36 MB
ID:		18984


            Bakkroppen skall utgöras av 6 st kolfiberrör 8x8 mm. På dessa rör har jag limmat 1,5 mm balsa, så de liknar balsalister 11x11 mm. Tanken med detta är att jag skall limma ihop bakkroppen med vanligt vitlim.

            Om någon vill pröva detta så är det ganska lätt. Jag gjorde så här. Jag skar ut 12,5 mm breda remsor ur ett 1,5 mm balsaflak, det blir 8 st remsor ur ett flak. Ruggade upp kolfiberrören lite med sandpapper. Till lim använde jag laminerings-epoxi så att jag fick lång tid på mig att göra limningen. Limmade först en sida på röret och lade det med balsasidan nedåt, sedan limmade jag på två sidor så att de nya remsorna stod på den underliggande remsan. Sedan fick det härda till nästa dag. Jag har då kolfiberrör som ligger i ett U av balsa. Jag tog en plan knivegg, som t.ex. en Stanley-kniv, och hyvlade av jäms med den fria sidan av röret. Sedan limmade jag på den sista remsan så att alla fyra sidorna av röret var klädda med balsa. När även detta härdat över natten så slipade jag alla sidornas överskott av balsa så att listerna blev fyrkantiga som balsalister.

            Tanken med att använda kolfiberrör är att sådana är mycket styva och lätta. Det är inte enkelt att blanda kolfiber med trä, men på detta sätt omvandlar jag kolfiberrör till trälister.

            Jag vill bygga kroppen som den skall ligga i planflykt så att jag får koll på vinklarna. Då skall stabben vara parallell med bordet och vingen skall luta 1° mot bordet, dvs infästningsvinkeln.



            Klicka på bilden för större version

Namn:		IMG_3213.JPG
Visningar:	195
Storlek:		2,59 MB
ID:		18985


            Kolfiberrören och balsaflak är 1000 mm långa. Två av stängerna går från fenan till brandväggen, vilket betyder att rören måste skarvas. Stängerna är raka från sidrodret till vingens bakkant men där måste de vinklas eftersom kroppssidorna sedan är parallella, vilket betyder att rör måste skarvas. Jag gör detta genom att göra 8 cm långa träbitar, vinklade på mitten. Dessa limmar jag in i rören, sedan kommer jag att limma något på utsidan.

            De övre stängerna går i båge upp mot vingen. Den svängda biten är av trä som skarvas ihop med den raka delen.

            Jag måste ha delad stabbe eftersom planet skall lastas in i en Passat. Det betyder vingrör och delad stabbe på vanligt sätt. Men kroppen är smal där vingröret skall gå, så jag har gjort en bit ”vingrot” i bakkroppen, som stabben skall monteras mot, Jag måste tänka på att hål måste passa för vingrör, styrpinne och fästskruvar.

            Det blir inte så mycket byggande nu på sommaren, men jag får öka takten senare i höst, planet skall upp i luften till våren.

            Kommentar


            • #7
              Nu har jag kommit så långt med kroppen att den går att flytta från arbetsbänken, och man kan börja ana hur den kommer att se ut och hur stor den blir.

              Jag har 6 st balkar av fyrkantsrör av kolfiber som går från fenan framåt, de 2 översta går till ca 10 cm från vingens bakkant, de mittersta går ända till brandväggen, och de nedersta går till under vingens bakkant. Det har varit förnämligt att ha kolfiberrör, för de är styva och helt raka, så om man fixerar rörens ändar så är det enkelt att fylla på med spant däremellan.



              Klicka på bilden för större version

Namn:		IMG_3214.JPG
Visningar:	108
Storlek:		3,02 MB
ID:		19044


              Fästen för 2 höjdroderservon och ett fäste för servo till sporrhjulet är monterade bak i kroppen. Om sidroderservot skall placeras där också med stötstång eller längre fram med linor avgör jag först när det mesta av bygget är klart och jag kan väga av planet med motorn och ser om det behövs vikt fram eller bak.

              Sidorodret är inte utsågat ännu, det behöver jag inte göra förrän det är dags att lägga på klädsel.

              Fäste för höjdroderservot sitter mellan vad man på ritningen kallar stringers. Jag har bara limmat fast korta bitar ännu. På översta och understa kolfiberröret skall limmas balsalist 5x5 mm, som skall slipas så att kanterna blir runda, och mitt på bakkroppen skall limmas balsalister 5x10 mm på högkant. Det gör att bakkroppens vertikala sidor inte blir plana, utan de blir brutna i tre fält, det ser snyggare ut.



              Klicka på bilden för större version

Namn:		IMG_3215.JPG
Visningar:	105
Storlek:		2,79 MB
ID:		19045


              De övre balkarna skall vingen vila på, vingprofilen är ju flatbottnad. Dessa balkar skall alltså bestämma vingens infästningsvinkel 1°. Jag mäter av 450 mm på balken, då skall framänden vara 450 x tang 1° = 450 x 0,0175 = 8 mm högre.

              Dessa balkar, liksom de som står upp, har jag gjort genom att limma ihop med epoxi 3 mm lättply – glasfiberväv – 5 mm balsa – glasfiberväv – 3 mm lättply. Har lagt det mellan två plana skivor och dragit åt med skruvtvingar. Balkarna blir styva och raka men inte tunga. Vill man ha det ännu styvare så tar man kolfiber istället för glasfiber.



              Klicka på bilden för större version

Namn:		IMG_3216.JPG
Visningar:	103
Storlek:		2,42 MB
ID:		19046



              Brandväggen har jag gjort genom att epoxilimma ihop 4 mm plywood – glasfiber – 5 mm balsa – glasfiber – 4 mm plywood. Också med hårt åtdragna skruvtvingar. Jag kommer senare att såga ut mer eller borra lättningshål i brandväggen, men först behöver jag en motor så att jag ser vad jag kan göra. Jag har fräst spår för att senare montera en konsol för motorn.

              Brandväggen är vinkelrät mot centrumlinjen. På ritningen står att motorn skall vinklas nedåt 1,5° men skall inte vinklas åt sidan. Lite underligt, men antagligen sitter fenan så högt att propellerströmmen inte påverkar så mycket. Så konsolen kommer att vinklas 1,5° nedåt senare.

              Motorn skall givetvis vara fyrtaktad och tvåcylindrig. Det får nog bli en Saito 61 ccm, som är bensindriven.


              Planet blir då lite övermotoriserat, men CUBen har ju vingklippts för att kunna flyga mönster, så då behövs en motor som kan dra vertikalt upp.

              Denna motor väger ju en del och jag har ingen aning om hur avvägningen av planet kommer att bli. Men om det skulle behövas så är jag beredd på att lägga batterierna långt bak i planet. Jag gör konsolen så lång som rätt avvägning kräver. Sist gör jag en motorkåpa med passande längd. Förmodligen behöver jag göra motorkåpan i 2 delar, en över- och en underdel, för cylindrarna kommer att sticka ut. Det blir en väsentlig skillnad mot en riktig CUB som är 4-cylindrig, medan denna modell bara har 2 cylindrar.



              Kommentar

              Arbetar...
              X