Idag premiärflög jag min Egida Carbon. Gick det bra, och är jag nöjd kan man fråga sig? Jungfrufärden bjöd inte på några överraskningar. Med sina 1703 gram kändes den mycket lätt i luften, det signalerade termiken mycket elegant genom att vicka lite fram och tillbaka med vingarna, då var det bara att hänga med upp i det blå.
Egida är en lättflugen modell och Carbon-versionen känns väldigt lätt i luften jämfört med min F3J-konverterade Egida (2015 gram).
Jag är väldigt nöjd med vad jag upplevde idag, och jag tycker och tror att den är väldigt konkurrenskraftig under alla väderförhållanden, utom tidiga ronder med ingen eller väldigt lite termik där superlätta F5j-modeller har en fördel. Men överhuvudtaget beror framgångar mest på pilotens förmågor.

Nedanför kan ni se mina loggade flygningar och en lite för lång film, måste lära mig redigera dessa. Motoreffekten räckte gott och väl, lite drygt 9 m/s, mycket nöjd med motorvalet. Acken är en nyinköpt GensAce Tattu 1300 mAh 3S 75-150 C LiPo, passar som handen i handsken. Jag beslöt att inte jaga vartenda gram och lät alla kablar (utom vingkablaget) behålla sina originallängder. Därför slutade vikten på 1703 gram, jag hade kunnat komma ner till 1650 men det var inte värt besväret.


De två första starterna kändes bra. Batteribyte och välbehövlig paus, sen några starter till.



Under tredje starten filmade jag med Mobiuskameran tejpad på kepsskärmen. Sista starten la jag manken till och jagade termiken och testade lite inställningar för olika
klafflägen. Alla inställningar var näst intill identiska med min andra Egida och några trimändringar behövdes knappt. Visst, lite finslipningar blir det i framtiden men den är fullt tävlingsduglig som den är. Kan också nämna att jag använder Jaro Muller´s fabriksinställningar nästan till punkt och pricka med lite dual rates.